Anna Augustson är volontär på Mälarökyrkans språkcafé, och har också två ensamkommande flyktingar inneboende. ”Att inkludera människor leder alltid till något positivt”, säger hon. FOTO: LARS NARIN

Anna Augustson är volontär på Mälarökyrkans språkcafé, och har också två ensamkommande flyktingar inneboende. ”Att inkludera människor leder alltid till något positivt”, säger hon. FOTO: LARS NARIN

Anna öppnar sitt hem för flyktingar

Ett toppjobb på Telia, en aktiv fritid och familj med två barn kan tyckas nog. Ändå lyckas Anna Augustson även hinna med ett ideellt engagemang i Mälarökyrkans språkkafé. Sedan i höstas har hon också två ensamkommande flyktingkillar inneboende. – Inkludering leder alltid till något positivt, säger Anna.

En doft av nybakade bullar är det första som möter mig denna lördag hemma hos familjen Augustson på Ekerö. Medan Anna håller koll på ugnen och kokar kaffe och tevatten berättar hon om det engagemang för flyktingar som hon haft sedan hösten 2015, då de första rapporterna om de stora flyktingströmmarna kom.
– Jag läste i Mälarökyrkans församlingsblad att det skulle startas ett språkcafé, och jag kände direkt att det var någonting jag ville engagera mig i.
Under flera år har Anna haft olika toppjobb inom Teliakoncernen, bland annat som kommunikationsansvarig för Norden och Baltikum. Men för omkring två år sedan bytte hon tjänst och fick ett lite lugnare vardagsliv. I dag arbetar hon med Telias hållbarhetsstrategi.
– Jag är intern expert på barns rättigheter och barn på nätet, och arbetar med att utveckla våra arbetsprocesser för hur vi kan bidra till att internet är säkert för barn.
Den nya tjänsten betyder också att Anna kan styra över sin tid lite mer, vilket gör det möjligt för henne att ungefär varannan onsdag hålla eftermiddagen fri för att vara med på språkkaféet i Mälarökyrkan. På språkkaféet arbetar omkring 10–15 volontärer per gång, och det kan vara allt mellan 10 och 40 deltagare. De flesta är nyanlända. På kaféet får de lära känna svenskar och öva sig på att prata, men många behöver också hjälp i kontakter med myndigheter, och en del tar med sig läxor från SFI-undervisningen.
– I början pratade jag mest med kvinnorna, och hjälpte dem med läxorna, berättar Anna. Att lära sig språket är en nyckel till integration.
Men för snart ett år sedan satt hon och pratade lite mer med Ahmad, en av de killar som nu bor hos familjen.
– Vi hade gemensamma intressen och mycket att prata om.
Anna hade redan tänkt tanken att familjen också skulle kunna erbjuda någon ett boende om det behövdes, men den processen fick ta sin tid eftersom det var viktigt att hela familjen kände på samma sätt.
– Barnen måste få känna att deras vilja respekterades, och jag ville inte skynda på dem, förklarar Anna.
Hon började bjuda med Ahmad vid olika tillfällen, bjöd hem honom på påskafton och tog med honom på utflykter som familjen gjorde. Gradvis lärde de känna varandra alltmer, och vänskapen utvecklades. När Ahmads myndighetsdag närmade sig och han stod inför att lämna det boende som kommunen stått för blev frågan akut, och familjen bestämde sig för att de kunde erbjuda honom ett rum i källaren.
Ahmad flyttade in, och strax efteråt kom också hans kamrat Reza, som inte heller kunde bo kvar där han dittills hade bott.
– Först tänkte vi att Reza kunde bo här tillfälligt tills det hade löst sig för honom, men nu fungerar det jättebra att ha båda två här, säger Anna och skrattar, ett av många varma skratt under samtalet.
Några problem med att få in två unga killar i familjen har de inte mött, tvärtom.
– Vi har väldigt trevligt och har stort utbyte av varandra, säger hon. Dessutom är det spännande att lära sig mer om deras kultur och hemländer.
Anna menar att många svenska familjer skulle kunna må bra av att öppna sina hem för killar som de.
– Man mår bra av att göra någonting betydelsefullt, och man kan växa tillsammans som familj av att göra en sådan här sak, säger hon.
Anna tror också att det har stor betydelse för integrationen i det svenska samhället.
– De får lära sig svenska sedvänjor och se hur vardagslivet fungerar i praktiken.
Men också en annan aspekt av livet i en familj är viktig, enligt Anna, och det är relationerna och omtanken.
– De här killarna är verkligen ensamma, i ordets rätta bemärkelse. De har lämnat sina egna familjer, och många kanske inte ens vet om de finns kvar. Att få komma in i en familj och känna att det finns någon som bryr sig om en kan göra jättemycket för hur de mår, och hur de kan ta till sig sina studier och komma in i samhället.
Språkkaféet i Mälarökyrkan har blivit ett nav i integrationsarbetet i Ekerö kommun. Här möts olika ideella föreningar, volontärer, nyanlända, unga ensamkommande och kommunrepresentanter. När Sveriges kommuner och landsting, SKL, strax efter årsskiftet skulle göra en webbfilm med något positivt exempel på hur kommun och civilsamhälle kan arbeta tillsammans, hörde de av sig till Ekerö kommun, som i sin tur valde att filma från språkkaféet.
– Det är fantastiskt roligt och ett gott betyg åt det vi gör här.
Annas eget engagemang bottnar i en tidig och stark känsla för hur viktigt det är att inte stänga ute någon. Hon är uppvuxen i Habo utanför Jönköping, och berättar om hur hon i sena tonåren brukade åka hem till den första utomeuropeiska flyktingfamiljen i Habo och ta med barnen på olika aktiviteter.
– Inkludering leder alltid till något positivt, säger Anna.

FAKTA/ Mälarkyrkans språkcafé

 

  • Startades 2016 av Febe Eriksson och Monica Magnusson
  • Drivs ideellt med hjälp av omkring drygt 20 volontärer
  • Har öppet onsdagar kl 16.00–18.00 i Mälarökyrkan (en enhet inom Filadelfiakyrkan i Stockholm)
  • Se en film om verksamheten här: https://playskl.solidtango.com/watch/wa20mjvp