Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

”När vi möter människor i trasighet är vi medskapare med Gud”

UlrIk Josefsson är doktor i teologi, samt verksamhetsledare för Pingst Utbildning och utbildningsföreståndare för Akademi för Ledarskap och Teologi (ALT). Han vill inte tala om en speciell teologi kring pingströrelsen och det sociala arbetet. – Nej, man måste fundera över hur det sociala relaterar till den stora teologiska grunden, säger han.

Det sociala engagemanget är djupt förknippat med teologin och det går inte att enbart hänvisa det till enstaka bibelverser, menar han.
– Om församlingen slutar vara diakonal så slutar hon vara församling, så inbäddat är det i den teologiska förståelsen.
Ulrik Josefsson vill lyfta fem teologiska grundpelare; Skapelsen, Frälsningen, Anden, Framtiden och Församlingen. För det första har Gud skapat allt och alla. Människan är skapad av Gud som en hel varelse med olika funktioner eller dimensioner, som alla har sin grund i Honom.
– I Guds hjärta och identitet ligger skapelsens utsatthet. När vi talar diakoni är vi mitt i det Gud är och gör.
Guds handlingar med världen utgår från frälsningsperspektivet. Gud sände sin son för att rädda världen. Att Gud räddar människan är den röda tråden genom hela Bibeln.
– När vi möter människor i trasighet är vi medskapare med Gud och till Guds mål om människans upprättelse.
För pingstvänner är Anden och Andens verk centralt.
– Det är uppenbart genom hela den bibliska berättelsen att Anden är den som ger liv. Det är ingen känslomässig plusmeny eller karismatisk extragrej. I treenigheten finns själva grunden för vårt sociala ansvars tagande. Som troende ser vi framåt. Vi väntar inte på undergången, vi väntar på den fulla upprättelsen.
Guds tanke med den mänskliga gemenskapen är att den ska fungera som en kropp. Det är också så församlingen beskrivs i Efesierbrevet.
– Det är själva bilden av mänsklig gemenskap som den är tänkt. Det vi tänker oss ska gälla för församlingen bör också gälla utanför. Det är alltså ingen intern grej att vi hör ihop och är varandra till tjänst.
Ulrik Josefsson påpekar hur kyrkan genom hela kyrkohistorien har varit en viktig social aktör. Det har varit fullständigt självklart att möta den sociala nöden, starta olika sociala institutioner, skolor, sjukhus och så vidare.
– I Sverige finns det också en stark koppling mellan socialt ansvarstagande och den varma väckelsekristendomen, konstaterar han och ser det som inbäddat i den identitet vi har genom vad Gud gjort för oss.
– Det är det vi ger vidare. Grunden för vårt arbete är vilka vi och är och vår teologi och grundförståelse av Gud och försoningen.
Ulrik Josefsson menar att när Pingst format sin framtidsbild är det uppenbart att vi drivs av kärleken till Jesus, omvändelsen och förkunnelsen och att effekten blir förändrade samhällen.
– Vi har förmodligen bäst förutsättningar av alla att förändra världen, för vi har människorna. Om vårt folk reste sig så skulle det kunna hända vad som helst.
Som världen ser ut i dag kommer starka civila aktörer att behövas i samhället. Globalt är Pingströrelsen förmodligen den starkaste sociala aktören. I SvT:s program Korrespondenterna om El Salvador säger socialantropologen Juan José Martinez D’Aubuisson till exempel att de enda som har lyckats rehabilitera gängmedlemmar i landet är enkla evangeliska pastorer inom pingströrelsen. Det håller Ulrik Josefsson med om.
– Vi kan mobilisera också i Sverige. Vi har förutsättningarna, både identitetsmässigt och teologiskt.
– Det som förändrar världen på riktigt är omvändelsen, även om vi också måste jobba med frågor på strukturell nivå, som lagstiftning etcetera.
Ulrik Josefsson tycker det är tid att sluta navelskåda genom att ägna sig åt diskussioner som om vi sjunger rätt sånger eller vilken slips som passar sig och så vidare.
– Vi behöver fokusera på vem Gud är, vad det betyder oss och vad det leder till, det vill säga ett ansvar för världen runtomkring, säger Ulrik Josefsson.