Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

Personligt

Detta är förmodligen den sista ledaren jag skriver i Pingst.se. När nästa nummer kommer i början av juni har vi haft rådslag och valt ny föreståndare för Pingst – fria församlingar i samverkan.

Ja, i dag vill jag skriva ut hela namnet. Inte bara Pingst ffs. Inte bara för att jag känner mig lite högtidlig i denna för mig historiska ledare, utan för att namnet – fria församlingar i samverkan – är så oändligt vackert. Församlingar som är självstyrande och självutbredande men som står tillsammans för att ännu bättre lyckas med sitt uppdrag. Jesus till världen.
Ibland skrattar en yngre generation åt vår förkortning ffs som ju i sociala medier är en förkortning som inte lämpar sig att skriva i Pingst.se, men enligt Urban Dictionary är det liktydigt med ”for Gods sake”. Och för mig har det blivit så. Pingst – för Guds skull.
De snart åtta åren som jag tjänat som föreståndare har jag besökt mellan 250 och 300
församlingar. Samtalat med oändligt många ledare i Pingströrelsen. Predikat cirka 200 gånger per år, besökt många länder och suttit i ändlösa möten och samtal. Ska jag försöka sammanfatta min tid, mina besök och samtal så är det två
uttryck jag tänker på. Tacksamhet och helig frustration.
Tacksam för all kärlek och vänlighet Pingströrelsen har visat mig och Tina under dessa år. Tacksam för alla predikantkollegor som oförtröttligt håller ut i den kallelse Gud lagt på deras hjärta. Tacksam för alla frivilligledare som jag haft förmånen att möta. Människor som kommer hem efter jobbet, slänger i sig en macka för att skynda till något uppdrag man har i församlingen. Tacksam för alla medarbetare på kontoret och i våra gemensamma verksamheter som hängivet gör sitt bästa för allas vårt bästa.
Tacksam över mötet med alla vanliga varma troende människor, de som vi ibland kallar gräsrötter men som i verkligheten mer kan liknas vid ryggraden. Som bär upp församlingarna och är en Kristusdoft överallt på arbetsplatser,
flyktingboenden, skolor, vid sjukhussängar och på begravningar. Tacksam till Gud som gett mig kraft för varje dag och som hjälpt mig bevara kärleken till Pingströrelsen och det samhälle jag lever i. Tacksam till Jesus som ständigt viskar i mitt hjärta att han är med mig varje dag till tidens slut och att församlingen ytterst inte är mitt ansvar utan hans. Tacksam till mitt livs kärlek Tina som troget hjälpt mig, korrigerat mig och uppmuntrat mig.
Heligt frustrerad över min egen oförmåga när jag brustit i vishet, tålamod, tydlighet och kärlek. Heligt frustrerad över att vi inte bryter igenom som rörelse. Heligt frustrerad över att så mycket tid går åt till onödigt tjafs i våra församlingar när vi försöker försvara både åsikter och prestige. Heligt frustrerad över att vi inte kan fokusera utan försöker att göra allting, samtidigt som vi försvagas i vårt verkliga uppdrag. Heligt frustrerad över ytlighet, brist på ödmjukhet och äkthet i mitt eget och andra ledares liv.
Hursomhelst. Tack för kärlek och förtroende. I fortsättningen ska jag som ni alla glädjas, irriteras, förfasas och inspireras av nästa person som skriver denna ledare.