Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

”Vi vill vara kyrka där vi rör oss”

Ett förändrat Sverige kräver förändrade former. Det är utgångspunkten och motivet för Nicklas och Lydia Mörling i byggandet av Tjugofyrakyrkan i Flemingsberg. – Församlingen på 2000-talet måste vara relevant i sintid och efter nya förutsättningar. För oss handlar församlingsarbete mer om relationer än om verksamhetsformer.

Tjugofyrakyrkan, som redan är en ideell förening, kommer inom kort också formellt att bildas som församling. Ett team på cirka 20 personer har nu under ett och ett halvt år arbetat med att förbereda marken där den ska växa.
Stockholmsförorten Flemingsberg är ett område under utveckling. Redan idag finns Södertörns högskola liksom Karolinska sjukhuset i Huddinge. Här är det alltså upplagt för möte med människor och för ledarna Nicklas och Lydia Mörling är det självklart att församlingen också ska finnas här.
Ä Men det handlar inte om att fysiskt bygga kyrka, understryker Nicklas. Det handlar om att vara kyrka i den miljö där vi rör oss.
Frö som växte
Båda har sin församlingsbakgrund i Botkyrka pingstförsamling, där de var engagerade i ungdomsarbetet. Så småningom gick Nicklas på Europaportens bibelskola i Malmö, där just församlingsplantering var ett profilämne.
Ä När jag i dag ser tillbaka kan jag konstatera att där såddes ett frö som sedan växte och utvecklades, säger han.
Efter tio år som ungdomspastor i Botkyrka pingstförsamling var tiden mogen. Då hade han hunnit gifta sig med Lydia som bar på liknande tankar, och planerna konkretiserades alltmer. Tillsammans med ett tiotal unga medlemmar från församlingen och ungefär lika många från andra håll började förberedelsen för Tjugofyrakyrkan.
Namnet beskriver själva huvudtanken i församlingsplanteringen Ä nämligen att vara en kyrka dygnet runt.
Ä Det handlar om att bygga relationer, om att vara relevant för de människor som vi vill nå och då gäller det att fungera hela tiden. Att vara kyrka där vi står och går, helt enkelt.
Uppbrott i samförstånd
Nicklas och Lydia var angelägna om att ”uppbrottet” skulle ske i samförstånd med hemförsamlingen och i rätt ordning.
Ä Vi försökte göra det så öppet, rätt och förtroendefullt som möjligt i förhållande till församlingen, säger Lydia. Vi samtalade med föreståndaren och med styrelsen innan vi talade med de tilltänkta teammedlemmarna själva.
Samtalen skedde enskilt och det var viktigt att var och en fick och tog god tid på sig att tänka igenom sitt beslut. Att se sig själva som en del i den här visionen och förstå vad det skulle innebära.
Spontan gemenskap
I dag finns smågrupper med öppenhet för vem som helst att komma med och gemenskapssamlingar i fria och spontana former. Kontakterna och ”annonseringen” sköts till stor del via nya sociala medier med bloggar på hemsidan, facebook med mera. Men man erbjuder också gudstjänstliknande samlingar i en hyrd restaurang.
Ä Vi minglar lite, har band som spelar musik, håller en kort ”predikan” där vi talar om det vi tror på. Alltihop brukar bara över på en knapp timma och skiljer sig ganska ordentligt från en ”normal” gudstjänst. Inte minst lokalen, som mer påminner om en klubb än ett kyrkorum. Och så vill vi ha det.
Nödvändig förändring
Naturligtvis är nya former och annorlunda miljöer inte ett mål i sig. Det bottnar i en, som Mörlings menar, nödvändig förändring i synen på själva församlingstillhörigheten.
Ä Tidigare, under 1900-talet när de mer klassiska pingstförsamlingarna planterades och formades i Sverige, så var det i en omgivning där kristendomskunskapen var allmän, påpekar Nicklas.
Människor hade en förståelse för vad den kristna tron handlade om och var därför mer ”färdiga” när de tog steget in i församlingen.
Ä I dag har människor ingen, eller mycket lite, kunskap. Därför måste vi vara beredda att öppna församlingen också för människor som inte är ”färdiga”. Men i den församlingsgemenskapen kan de få känna tillhörighet och samtidigt lära sig mer, växa och mogna i sin tro och då är det dags för lärjungaträning.
Ingen formell koppling
De har hämtat intryck från nya församlingar runt om i världen men vill bygga utifrån de förutsättningar som finns i Flemingsberg.
En församling som har bidragit med mycket inspiration är United i Malmö. De har fått välsignelse för sin vision av Botkyrka pingst, men har inte en moder/dotter-relation.
Ä Snarare ett slags syskonförhållande i så fall, säger Lydia.
Öppna för insyn
Att stå så fri från formell koppling ställer förstås krav på ledarna som ju inte automatiskt behöver svara inför någon. Tragiska exempel på församlingar som hamnat snett, såväl i teologi som i ekonomisk hantering finns ju nära i tiden.
Därför har Mörlings varit noga med att vara transparanta och öppna för insyn och det finns förtroendefulla kontakter med andra kristna ledare. Än så länge har anslutning till något speciellt samfund inte funnits med på agendan.
Ä Men om det blir aktuellt så känns det ju, åtminstone nu, som Pingst är det naturliga valet. Det är ju därifrån vi kommer och det är också där vi känner oss hemma läromässigt.
Bygga församling i förort
Vad ser de då som sitt speciella bidrag till den svenska kristenheten?
Ä Vi vill visa på ett sätt Ä dock inte det enda sättet Ä att bygga församling i en storstadsförort, säger Nicklas.
Ä Det handlar om att ge evangeliet till nya grupper av människor, säger Lydia. I det arbetet vill vi vara med och visa på nya möjligheter. Att vi har trevligt får man så att säga på kuppen.