Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

”Vi döva vill också växa andligt”

Stor utmaning för döva kristna att hitta sammanhang som passar

I juli möts döva kristna från hela Sverige till ett familjeläger på Drakudden. – Det är så roligt att under några dagar få umgås med många döva kristna och det blir ett sätt att ladda batterierna, säger Filip Burman, aktiv i Filadelfia Stockholms grupp för döva.

Döva utgör en minoritet i samhället och de kristna döva är en minoritet i den minoriteten konstaterar Filip Burman och
Janne Kankkonen, när vi möts en våreftermiddag på Café Rörstrand invid Filadelfiakyrkan i Stockholm.
På plats är också Ylva Bärgaskörd, hörande, men kunnig i teckenspråk och med stort hjärta för dövas behov. Två teckenspråkstolkar finns också med kring bordet och hjälper oss att kommunicera.
Varannan tisdag möts en grupp med döva till gemenskap, bibelstudier och samtal i Filadelfiakyrkan i Stockholm. De
har tron på Jesus gemensamt, men kan komma från helt olika kristna sammanhang. Filip Burman, som är kontaktperson för gruppen är ursprungligen katolik. Men med tanke på att döva kristna är så få är det bättre att träffas över samfundsgränserna än att var och en ska sitta i sin egen kyrka, resonerar han och de andra.
Ä För mig är det viktigare att träffa folk som förstår mig än att träffa människor med exakt samma teologi som jag, säger Filip och konstaterar att hörande har helt andra möjlighete att välja mellan kyrkor och teologi.
Ända tills för några år sedan hade dövgruppen i Filadelfia en egen pastor, Janne Kankkonen, men när församlingens ekonomi försämrades försvann den tjänsten. Förr fanns också en bibelskola för döva. Nu har Janne flyttat till Finland, men eftersom han just nu jobbar en period i Sverige deltar han återigen i gruppen.
Ä Vi i gruppen undervisar varandra, men det är klart att vi saknar att ha en egen herde. Det är lite bökigt med själavård
genom en teckenspråkstolk och när Janne var pastor hade vi också egna gudstjänster, berättar Filip.
Nu får gruppen nöja sig med att få gudstjänsten tolkad till teckenspråk. Bra på många sätt, menar de, men ändå inte riktigt tillfredsställande. De liknar det vid att vi som har svenska som modersmål varje vecka skulle få lyssna till predikan på ett annat språk och med referenser från andra sammanhang än de vi är vana vid.
Ä Det är svårt för oss som aldrig hört att förstå liknelser om till exempel hur ett lejon ryter eller bilar tutar, säger Janne. I teckenspråket använder vi oss av mycket mimik för att visa hur ett ljud ser ut. Det handlar om att visuellt beskriva exempelvis ett lejon, det är detta döva kan relatera till, inte ljuden.
De funderar kring ifall det vore möjligt någon gång att en döv predikant fick predika på teckenspråk i den vanliga gudstjänsten och att den tolkades för hörande. Om inte annat för att allt inte alltid ska vara på hörandes
villkor.
Ä Integration är inte alltid rätt, säger Filip, för det är alltid vi som ska integreras. Det är lite som att vi är på besök. Vi får ett fint bemötande, men det är inte på våra villkor.
Ä Vi döva vill också växa andligt, inte bara sitta i bänken utan vara med och tjäna. Det kan vara jobbigt att känna sig förhindrad i sin egen kyrka. Våra liv innehåller så mycket kamp i det dagliga så vi orkar inte med att kämpa i kyrkan också.
Filip är noga med att poängtera att han och de andra inte är ute efter att gnälla, men att det är viktigt för hörande att sätta sig in i dövas villkor.
För döva är teckenspråket hjärtats språk och skriftspråket som ett andra språk. Ju yngre en döv person är ju bättre är den i regel på skriftspråk, eftersom teckenspråket sedan 1981 är godkänt som undervisningsspråk, (tidigare måste döva lära sig höra och tala eftersom man ansåg att kan man inte tala med munnen så kan man inte skaffa sig kunskap och i och med detta blev skriftspråksinlärningen lidande) men att få ta del av Bibeln på teckenspråk är ändå något speciellt.
Hitintills finns bara Markusevangeliet, Apostlagärningarna, Jona och enstaka bibelställen att ta del av på svenskt teckenspråk.
Nu ser de mycket fram emot sommarens läger, som riktar sig till döva och deras familjer och som hålls på Drakudden. Lägret stöds ekonomiskt av Filadelfiaförsamlingen och Pingst Ä fria församlingar i samverkan.
Under årets läger kommer den irländske döve pastorn Michael McCabe att hålla bibelstudier. Då blir utmaningen att
kommunicera med tecken så att det blir begripligt för alla, eftersom teckenspråk ser olika ut på olika språk.
Ä Vi kommer antingen att tolka från amerikanskt teckenspråk till svenskt, eller använda oss av ”International Sign”, som är en blandning mellan olika teckenspråk och ett sätt att visuellt uttrycka vad som avses så alla förstår.
Oavsett vad så oroar det inte Ylva, Filip och Janne. Allt går att lösa. Och gemenskapen och uppbyggelsen som ett läger av den här sorten ger är obetalbar.