Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

”Västerländsk pingsthistoria har gjorts vit och manlig”

Men forskaren Jan-Åke Alvarsson visar på de afroamerikanska och kvinnliga pingströtterna

Titta djupt ner, var som helst i det som kallas pingströrelse idag och du finner åtminstone någon rottråd som historiskt kan hänföras till 1906, och geografiskt till en speciell adress i Los Angeles: 312 Azusa Street. Det är i alla fall vad Jan-Åke Alvarsson, docent i kulturantropologi vågar påstå efter att forskat i ämnet.

Det var när han som kulturantropolog kom till Latinamerika och mötte pingstvänner i den omgivningen, som han slogs av hur mycket han kände igen från den svenska pingstmiljö han vuxit upp i och hans forskarinstinkt drev honom till att söka ursprunget till det genuint gemensamma och karaktäristiska i en världsvid rörelse vars färg ändå skiftar starkt med den kultur och tradition den utvecklats i.

Historieförfalskning
Det mest anmärkningsvärda – och upprörande – som Jan-Åke Alvarsson upptäckt i sin forskning om pingstens rötter är sammansättningen i den grupp som möttes på Azusa Street.
– Majoriteten var afroamerikaner. Intressant är också att se den framträdande roll som kvinnorna hade i gruppen. Ledare var den svarte slavättlingen William J Seymour som vid sin sida hade sin kvinnliga mentor, Lucy F Farrow, en 55-årig afroamerikansk kvinna som i högsta grad var delaktig i väckelsen som förkunnare och förebedjare. (Se föregående sida.)
– Den delen av historien har på något sätt tvättats bort i västerländsk pingsthistoria som istället blivit vit och manlig, hävdar Jan-Åke Alvarsson som med visst eftertryck till och med talar om historieomskrivning, något som det nu, enligt honom är tid att göra upp med på allvar.
– Grupper av människor har marginaliserats och osynliggjorts i snart 100 år.
Han påpekar dock att en del faktiskt börja hända i rätt riktning, men att det är lång väg att gå.
Detta gäller givetvis hela den västerländska delen av pingströrelsen, men inte minst oss i Sverige. Här finns nämligen ”rakt nedstigande” förbindelser med Azusa Street och därmed tillgång till den, enligt Alvarsson, ursprungliga bilden. För mitt ibland svarta och några vita amerikaner fanns också ett antal svenskar. Mest känd är kanske Anders G Johansson, sedermera känd i Sverige som Andrew Johnson-Ek, ett namn som fortfarande nämns i samband med pingstväckelsens genombrott i Sverige.
Som svensk och uppväxt i pingströrelsen har Jan-Åke Alvarsson självklart intresserat sig speciellt för utvecklingen i Sverige och den som tar del av hans material kommer säkert att höja ett eller annat ögonbryn över vad han kommit fram till. Inte minst gäller det Lewi Pethrus, som till stor del tilldelats rollen som pingstväckelsens ”grundare” i Sverige.
– Han kliver bara in i något som redan fanns och dessutom hade etablerat sig med ett tydligt centrum i Örebro, hävdar Alvarsson.

Spreds genom befintliga nätverk
Att det blev just Örebro har sin förklaring i att John Ongman, ledare för dåvarande Örebromissionen, öppnade dörren för pingstförkunnelsen som kunde spridas genom ett redan befintligt nätverk.
Men när den unge baptistpredikanten Pethrus väl blev en del i ”den nya rörelsen” så blev han också snabbt, som den ledarbegåvning han var, inflytelserik och fick stora möjligheter att påverka utvecklingen och utan tvekan kom han att bli den som ledde väckelsen till det som vi dag känner igen som pingströrelsen.
Alvarsson skiljer nämligen på väckelse och rörelse. Han går så långt att han talar om att Lewi Pethrus genom olika initiativ alltmer kom att utveckla en samfundsstruktur, med bibelskola, tidning, förlag, årskonferens och inte minst ett enande manifest, den så kallade Kölingaredsdeklarationen (1919) underskriven med 103 namnteckningar.

Överraskar och livar upp
– Lewi Pethrus var fostrad inom baptistsamfundet där han också var pastor. Det var naturligt att han använde sig av sina erfarenheter och hämtade mönster där när han byggde det nya.
Ordet samfund användes dock inte om den nya rörelsen. Det reserverades i stället för att beskriva det som man nu ville frigöra sig ifrån.
Så kom den svenska pingströrelsen, som börjat som en överkonfessionell väckelse, att ställa sig på alldeles egna ben mitt i den svenska frikyrkokartan.
Alvarssons forskningsrön och slutsatser kommer kanske att både överraska och liva upp.
Och ett står alldeles klart: Den