Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

”Tacksamhet är bara förnamnet”

Jarmo Borgs liv har fått ett helt nytt innehåll. Mörker har bytts mot ljus och glädje varje morgon han vaknar och får gå till jobbet.

När Jarmo och jag pratas vid har han just deltagit i tre dagars undervisning på June folkhögskola, som en del av den behandlingsassistentutbildning han börjat på distans och halvfart den här hösten. Parallellt arbetar han heltid på LP-kontakten i Osby och på Second hand-butiken i Kristianstad.
Ä Det är en utmaning när man inte läst på 30 år, skrockar han. Och efter att aldrig tidigare ha haft ett jobb att gå till.
Men klagar gör han inte. Nej, det liv han levde tidigare beskriver han som bara mörker.
Ä Nu njuter jag av livet och är glad varenda morgon när jag vaknar. Och det är så fantastiskt att jag kan få vara med och hjälpa andra. Det bästa i mitt nya liv är att jag har mitt jobb och att jag klarar av rutinerna. Det är en nåd, att jag är tacksam är bara förnamnet.
Jarmos liv tog en ny vändning för fyra år sedan. Detta efter ett 25-årigt amfetaminmissbruk. Han, som så många andra, började dricka i tonåren, men övergick snart till amfetamin. De första tio åren när han var gift och fick barn försörjde han sig genom att köpa och sälja bilar, men sen gick det mesta utför. Äktenskapet sprack, han förlorade kontakten med sina barn, och började sälja droger och stjäla för att hålla igång sitt missbruk.
Och så hamnade han i ett liv utan fast adress, me d turer in och ut på häkten och fängelser.
Ä Till slut brydde jag mig inte ens när jag blev tagen av polisen. Det hörde liksom till.
Desto skönare nu att slippa sådant och veta att han befinner sig på rätt sida av lagen. Den riktigt tydliga bekräftelsen på det är körkortstillståndet, som han räknar med att få tillbaka kring nyår.
Ä Jag har inte haft körkort på åtta år, säger han, de tar det direkt när man åker dit för grovt narkotikabrott.
Förändringen började med en öppenvårdsbehandling 2009 i hans hemstad Skövde. Han höll sig drogfri i ett halvår och återupptog kontakten med sin äldsta dotter, som han inte sett på tio år. Det såg bra ut och han fick en egen lägenhet, men återföll i missbruk.
Ä Men min dotter motiverade mig att inte ge upp, säger han.
Jarmo sökte sig till LP-kontakten i Skövde och träffade gamla vänner där som börjat helt nya liv. Det fick honom att föreslå socialen att han skulle få komma till Torpahemmet. Det tog ett tag innan han lyckades övertyga assistenterna om att han skulle klara av att bo i ett behandlingshem med bibelläsning och bön på programmet, men i oktober 2010 kom han dit.
Ä De åtta månaderna där förändrade hela mitt liv, summerar Jarmo.
Efter sex månader då han fick ställa alla sina frågor blev han frälst. Och några månader senare var han redo att döpas under Viebäckskonferensen.
Han fick flytta till ett utslussningsboende i Osby och bryta med sitt gamla umgänge och börja arbetsträna på second hand-butiken.
Ä Vilken omställning det var att passa tider och börja jobba, men vad viktigt det är att ha ett jobb, ett sammanhang att gå till.
Nu ser han fram emot julfirandet tillsammans med sin mamma, äldsta dottern och hennes två barn. De har bestämt sig för att skruva ner julförväntningarna och bara koncentrera sig på att njuta av att de kan träffas och umgås.
Ä Jultiden är jättejobbig när man är missbrukare, men kan fortfarande vara det nu med.
För Jarmos del blir det till exempel extra tydligt vid julen att han fortfarande helt saknar kontakt med två av sina barn. Men han förstår att det måste få ta tid för dem att lita på att han faktiskt förändrats.
Ä Livet kan ändras, säger han. Jag vet!