Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

”Pastorer förväntas ha kvinnliga egenskaper”

Ulrika Stenlund och Anna Jonsson har skrivit en c-uppsats i socialpsykologi om hur kvinnlighet och ledarskap uppfattas inom Pingströrelsen. Uppsatsen belönades med Skövde högskolas mångfaldsstipendium.

Varför skrev ni uppsatsen?
Frågan om kvinnligt ledarskap är ju aktuell på många sätt – först och främst för oss personligen men också i många församlingar och för Sverige i stort. Kvinnliga äldste har ju inte varit vanligt särskilt länge.
Eftersom undersökningen är en socialpsykologisk uppsats har vi undersökt hur församlingsledare uppfattar kön, kvinnlighet och ledarskap, för att se om de uppfattningarna kan underlätta eller begränsa kvinnors tjänst i församlingar.
Uppsatsen baseras på undersökningar i tre västsvenska församlingar, som alla har valt att bejaka kvinnor som äldste. Drygt 30 äldste och pastorer har deltagit i gruppintervjuer och svarat på enkäter.

Vad är det viktigaste ni kom fram till?
Den mest intressanta upptäckten vi gjorde var att församlingsledarnas syn på typiskt kvinnliga egenskaper stämde så väl överens med de egenskaper man önskade hos äldste och pastorer. Man menade att äldste och pastorer bör vara relationsinriktade, omsorgsfulla, inlyssnande och att de bör utöva ett demokratiskt ledarskap.
Det fanns också önskemål om att församlingsledare ska vara tydliga, något som allmänt förknippades med manlighet, men det var de kvinnliga dragen som dominerade bland önskemålen. Detta tycker vi är anmärkningsvärt, och väldigt positivt. Om kvinnor blir bedömda för vad de kan bidra med i stället för vilket kön de råkar tillhöra finns ju alla möjligheter för kvinnor att tjäna med sina gåvor.
En annan sak som också antyddes i undersökningen var att så kallade “manhaftiga” kvinnor inte accepteras, varken av kvinnor eller män. Detta innebär att starka kvinnliga ledare kan komma att betraktas som besvärliga och motarbetas just för att de är kvinnor. I så fall krävs det mycket för en kvinna att våga tjäna Gud i andliga tjänster där det är nödvändigt med tydlighet och pondus.
Det visade sig också att pastorsrollen fortfarande förknippas med män i de församlingar vi undersökte. Man var osäker på om församlingarna var redo för en kvinnlig pastor än, och när man talade om pastorer förutsatte man ofta att de var män. Det kan bero på att kvinnliga pastorer fortfarande är ganska få. I takt med att kvinnliga pastorer blir fler tror vi att pastorsrollen inte kommer att förknippas med ett visst kön längre.

Tyder er undersökning på att kvinnor som äldste och pastorer är accepterat inom Pingst idag?
Både ja och nej. Officiella beslut om att till exempel bejaka kvinnliga äldste är en stark markering, men vi tror att vi fortfarande bedömer kvinnor och män olika i praktiken. Det är till exempel lätt att bortse från kvinnliga kandidater när man ska kalla en pastor.

Vad har ni fått för reaktioner på institutionen?
Vi fick högskolans Mångfaldsstipendium för uppsatsen, så de är nog nöjda!