Pingst och corona Information från Pingst med anledning av corona.

”Anden till för hela kristenheten!”

Staffan Swahn hoppas på att facklan från Skövde åter ska spridas över Sverige

Nej, något jubileum är det ju inte, i alla fall inte jubileum för starten av svenska Pingströrelsen. Något officiellt startdatum för vår rörelse finns inte.
Men definitivt en uppmärksamhet för 100 år av pingst i Sverige – och det är något mycket större än det vi kan benämna svenska Pingströrelsen.
Och detta kände vi av ordentligt i Skövde 18 – 19 november, starthelgen för NY PINGST – 100 år av pingst i Sverige.
Nu är vi alltså inne i en period när vi får möjlighet att uppmärksamma ett 100-årigt perspektiv när vi tittar bakåt för att se vårt arv, när vi reflekterar över vår nutid och framförallt när vi närmar oss frågorna hur det skall se ut framåt. En stor utmaning för vår rörelse – men det avgörs i våra lokala församlingar vad vi gör med detta tillfälle.
Nu behöver vi vara ärliga och erkänna att många av oss har växt upp i en pingstmiljö där vi i Pingst såg oss själva som något förmer än andra kristna, jag har många egna personliga erfarenheter av denna uppfattning. Det här finns med i vår ryggsäck och vi behöver naturligtvis ha en tydligt ödmjuk attityd gentemot övrig kristenhet när vi nu samtidigt vill ge ytterligare näring till den längtan som finns på så många håll om ett andligt genombrott i vårt land.
Förr i tiden trodde många av oss pingstvänner att ett sådant genombrott bara kunde ske med oss som redskap. I dag är kanske läget i stället så att vi är rädda för att ett andligt genombrott i vårt land bara kan ske i helt nya sammanhang, att vi som gammal etablerad kristenhet inte har den öppenhet och längtan som är förutsättningen för ett flöde av Guds kraft.

Och här har du min ärliga längtan att just arbetet med NY PINGST, både hos mig personligen, men också i våra församlingar, i vår rörelse, skall sätta fokus på vår situation – vi står i dag där vi står på grund av vår historia, men vad gör vi med den historien, hur går vi vidare, hur formar vi vår framtid, vilken längtan ger vi uttryck för?
Kommer vi att gå till väckelsehistorien som en gäspning?
Dessa frågor driver mig i arbetet som projektledare och koordinator för NY PINGST och jag säger med frimodighet: låt oss ge uttryck för vår längtan!
Jag tror vi kan dra flera paralleller med hur det såg ut i kristenheten för 100 år sedan, både i vårt eget land, men också över stora delar av världen. Det som skedde på Azusa Street i Los Angeles 1906 var ett direkt svar på bönelängtan, uttryckt i tio dagars utlyst bön och fasta för ett andligt genombrott. Också lärjungarna fick vänta i tio dagar i Jerusalem.
Frågan är om denna längtan kan ta sig liknande uttryck i dag. Den frågan kan bara besvaras av oss var och en personligen, men jag hoppas att signalerna om NY PINGST kommer att märkas tydligt i våra församlingar och konferenser det kommande året, så att många får tillfälle att besvara den frågan mitt i sitt församlingssammanhang.

Att den helige Ande är svaret på alla våra frågor – i våra egna liv, i våra församlingar, i vår rörelse och i hela kristenheten – är kanske en naiv tanke. Men jag tror på detta mer och mer och jag önskar ödmjukt att Skövde-facklan ännu en gång kan få spridas över vårt land som det gjorde för 100 år sedan – inte bara i vår egen rörelse utan över hela kristenheten.

NY PINGST – för Sveriges skull.