Pingst Ledare Anmälan öppen till höstens regionala inspirationsdagar

Rikards nya liv

Om jag hade fått uppleva det jag är med om nu när jag var tonåring hade droger inte varit något alternativ. Det säger Rikard Eriksson från Avesta, som ägnat en stor del av sitt liv åt att knarka och odla, smuggla och sälja droger. Men, sedan ett par år tillbaka är hans liv helt förändrat.

Rikard är inte mer än 30 år, men har ändå varit med om otroligt mycket jobbiga saker i sitt liv.
Redan i sjunde klass började Rikard dricka alkohol och röka på. Han letade efter droger som kunde ge honom lugn, så att ångesten han kände försvann. Han hamnade snabbt i ett liv där allt handlade om att få ihop pengar för att kunna missbruka.
– Så klart blev jag kriminell, säger han. Jag odlade, smugglade och sålde knark, men åkte inte fast under tonåren.
Han såg många av sina vänner dö.
– I min före detta värld fanns bara tre alternativ; fängelse, död eller psyket, summerar han.
När Rikards tjej var gravid i sjunde månaden tog han en överdos och berättar om hur han, när han ligger i en snödriva, för allra första gången formulerar en bön, till vem vet han inte, men han ber om att få leva så länge att han hinner träffa sitt barn.
När han kom hem från sjukhuset hade han bestämt sig. Nu fick det vara slut med knarkandet.
– Jag slängde allt, berättar han.
Dessvärre gick det inte lika lätt att kasta bort panik- och ångestattackerna. När hans dotter fötts var det dags för Rikard att tjäna av ett fängelsestraff. Han satt på anstalten i Kalmar i sju månader. Pastorer och präster, som han samtalade med där, rekommenderade honom att söka upp en kyrka när han kom ut.
Väl ute ur fängelset kände han som om ingen ville ha med honom att göra. Dottern var nästan ett år, och förhållandet med tjejen var över.
– Jag mådde jättedåligt och dövade ångesten med att bara gå och gå och inte äta nåt. Jag gick ner jättemycket i vikt och vågade inte ta någon medicin på grund av risken för att hamna i ett nytt drogberoende.
Men till slut fick han ett ultimatum av läkaren; ta din medicin eller dö. Rikard valde livet, men insåg att han inte kunde bo kvar i Ljungby och att han inte var bra för sin dotter.
Han återvände hem till Avesta. Där träffade han på vänner som bjöd med honom till LP-kontakten
– Där fanns en man som precis kunde beskriva och förklara hur det var att må som jag gjorde. Jag kände mig igenkänd och bekräftad.
Allt eftersom gick det upp för Rikard att det var Gud som fört honom dit, att tron var något för honom och han var redo att ta emot Jesus i sitt liv.
– Det var bra, befriande och rätt, säger han. Efter det mådde jag mycket bättre. Jag kände mig lugnare och vågade tro att saker och ting skulle ordna sig.
Lugnet är den största skillnaden mot tidigare.
– Nu vet jag inte hur jag skulle leva utan Jesus, säger han.
– Nu kan jag vara en pappa för min dotter, säger han och visar mig bilder på henne i telefonen och berättar att de har kontakt varje dag.
– Jag lever för Gud och min dotter och ber ständigt om att hon ska bli skyddad från det sorts liv jag levt.
FOTNOT: Läs en längre version av artikeln om Rikard här.