Pingst Ledare Anmälan öppen till höstens regionala inspirationsdagar

Ny bok om Lewi Pethrus

Ny bok om Lewi Pethrus

Var Lewi Pethrus i praktiken pingströrelsens ärkebiskop? Den frågan ställs, och besvaras också, i Joel Halldorfs nya bok Biskop Lewi Pethrus.

Joel Halldorf är uppvuxen i Pingströrelsen och är i dag medlem i Sionförsamlingen i Linköping. Han är docent i kyrkohistoria vid Teologiska Högskolan Stockholm och är även med i Pingsts teologiska nätverk. Dessutom är han ledarskribent på tidningen Dagen och en flitig medarbetare på Expressens kultursidor som debattör.
Det här är inte första gången han skriver om Pethrus och pingströrelsen, tvärtom har det varit ett ämne han har ägnat sig åt återkommande under sin karriär.
– Jag har länge tänkt att jag skulle skriva något mer om Pethrus, för jag hade tillgång till så mycket material, berättar han. Först tänkte jag att jag skulle samla ihop en del gamla texter, men när jag började såg jag att det fanns så mycket mer att säga, och mer att läsa, så i slutänden blev det ett mycket större jobb än jag hade tänkt mig.
Skälen att skriva om just Lewi Pethrus har skiftat under åren.
– Det började med att jag ville förstå mig själv, min egen och min släkts historia. Sedan har det knutit an till så mycket annat. I dag pratar många som om mångfald är något nytt i Sverige, men Pingströrelsen var avvikare under 1900-talet och kämpade för sin plats i samhället.
På så sätt menar Joel att Pingströrelsen hade en viktig roll i framväxandet av det moderna Sverige.
– Den svenska religionsblindheten är så utbredd inom allt från populärkultur till politik och akademi. Kyrkohistoria berörs möjligen vid sidan om berättelserna om samhället. Men det är inte sant mot hur historien ser ut. Kyrkorna var med och formade svensk modernitet. Jag vill väva in detta i den akademiska synen.
När det gäller just Lewi Pethrus finns det mycket material, så en akademisk biografi måste bidra med ett annat perspektiv.
– Jag hoppas att Pethrus ledaregenskaper framträder tydligt, säger Joel. Hans optimism, hans sökande efter konsensus, nybyggarandan. Hans förhållande till gränsrörelserna tycker jag är spännande. Det kapitel där jag beskriver hans dröm om en kristen nation är nog det jag har uppskattat mest att jobba med, viljan att höja den moraliska standarden och återskapa 1800-talet.
Synen på Pethrus som en biskop i praktiken är egentligen inte heller ny, utan har formulerats tidigare. Joel Halldorf jämför vilka uppgifter som åligger en biskop med det sätt som Pethrus arbetade på.
– Biskop är både en formell titel, som ju Pingströrelsen inte har, och en funktion som kyrkor inte klarar sig utan. Det handlar om att vara läroämbete, det vill säga att bevaka gränserna, och att koordinera, ge rörelsen en riktning. Lewi Pethrus ville inte ha det formella, men han hade det praktiska. Här är han djupt inkonsekvent, för han accepterar det strukturella på det lokala planet.
Lewi Pethrus kom också att ändra sig under senare år i en del av de frågor där han tidigare haft en viss ståndpunkt.
– Han var oerhört pragmatisk och rörlig. Det gör honom effektiv i sitt kyrkoledarskap, men det kan vara förvirrande och svårt att följa för folk runt omkring.
Joel påpekar också att Pethrus hade en förmåga att lyssna in andra, och att vara den som avslutade och sammanfattade en diskussion.
– Han var inte en diktator som fick alla att rätta in sig i ledet, utan en som lyssnade in och respekterade andra. Det gav honom auktoritet.
FOTO: ZANDRA ERIKSHED

Läs en längre artikel här