Nu blickar Sara framåt

Nu blickar Sara framåt

Förra sommaren när vågorna utmanade dopkandidaterna på sommarens LP- konferens på Gullbrannagården var Sara en av de som döptes. "Det kändes helt rätt. Dopet blev för mig en markering att lämna det gamla och blicka framåt", säger hon.

- För mig innebär dopet en fortsatt vandring tillsammans med Gud, säger Sara.
Sara flyttade tillsammans med sin pojkvän till Sturkö intill Karlskrona för åtta år sedan. Deras relation blev inte som någon av dem önskat. Sara bestämde sig för att flytta, men hade ingenstans att ta vägen. Det blev ”motellet” inne i stan dit personer som räknades in som bostadslösa hamnade.
– Det var en tuff tid, jag kämpade för min överlevnad. Jag lärde mig tidigt att bita ifrån. När jag blev arg och det hände ofta kunde jag vråla rakt ut. Inte alls konstigt att vanligt folk gjorde allt de kunde för att undvika oss som ofta satt på bänkarna i parken.
Sara berättar att hon upplevde sig lite udda under uppväxten i familjen. Som om hon inte passade in och inte kunde leva upp till kraven.
– Energin gick åt till att köpa alkohol och narkotika.

Nu och då hörde hon de mer etablerade uteliggarna nämna LP i samtalen.
Under ett studiebesök där lockade hantverksmöjligheterna i verkstan Sara, som tyckte det var ok att hålla sig nykter på dagarna, men helgerna ville hon bestämma över själv.
–Jag trivdes med atmosfären och vännerna, för jag hade fått vänner på riktigt. Jag uppskattade också samtalen med Jan-Erik och Tomas, vår föreståndare. Ibland pratar vi som att han är min pappa för att sedan växla och han har rollen som min vän. Jag gillar detta, jag behöver det dessutom.
– Det fanns ingen anledning att inte ta en plats i det här sammanhanget. Jag känner mig både bekräftad och älskad. Min inre röst som alltid har dömt mig får inget utrymme längre.
Fotnot: Läs mer om Sara och LP-verksamheten här