Pingst Ledare Anmälan öppen till höstens regionala inspirationsdagar

Löftet gäller dig – av Ricky Sanchez

Löftet gäller dig

Hej! Mitt namn är Ricardo, jag jobbar som ungdomspastor i Gävle. Jag skulle vilja dela med mig av min erfarenhet av hur den Helige Ande rörde vid mig på ett mäktigt sett. Men för att du ska förstå vad Jesus och den Helige Ande har gjort i mig måste jag dela med mig av min Historia.

1976 föddes jag i Santiago de CHILE, Sydamerika. Den tredje april kom jag till livet.
Jag är uppväxt med en mamma som försökte göra allt i sitt liv för att vara närvarande, samtidigt försökte hon skydda mig ifrån min biologiska far, fast jag förstod väldigt tidigt att allt inte va rätt till hemma. Min pappa var helt enkelt en alkoholist, han söp oftast, kunde försvinna i flera dagar, så man visste aldrig när pappa skulle komma hem. Men jag visste att han skulle komma hem, då oftast väldigt full, och mycket otrevligt. En av de många bilder jag ser framför mig idag när jag tänker tillbaka på denna hemska tid, är att jag minns mycket tydligt hur min pappa slår min mamma medvetslös, mellan två mindre sängar vi hade i ett av våra sovrum. Jag minns nästa sekvens, hur min pappa tar upp mig i sin famn och säger att det är ingen fara… att mamma kommer att bli bra. Jag minns den dagen så väl. Jag minns mamma liggande där mellan två sängar, och pappas vidriga andedräkt som stank vidrigt. Där och då tänkte jag att jag aldrig någonsin skulle bli som pappa.

Men livet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag brottades mycket med dåliga betyg redan som liten, i Chile. Jag hade mycket svårt att läsa och förstå vad jag läste, jag kunde läsa några få rader för att lika snabbt glömma vad som stod där. Jag hade mycket svårt för skolan, plus att jag visste att jag ville göra min mamma glad för fick jag bra betyg så fick jag beröm, Gjorde jag bara som alla vuxna sa så blev det bra. Jag kände en otrolig press hela tiden i att göra bra ifrån mig. Så länge jag gjorde bra ifrån mig så verkade alla vuxna runt omkring mig nöjda.

Än idag kan jag drabbas av detta av att försöka prestera för att de runt omkring mig ska tycka att jag är bra.

1988 kom jag till det vackra Sverige. En spännande tid låg framför mig, ett nytt land, och mycket blonda tjejer, wow det var nice, tyckte jag. Men trots allt jag upplevt i Chile, trots att jag såg hur min pappa lyckade supa bort oss, hela familjen, så blev jag exakt lika dan om inte värre. Jag började droga mycket tidigt, 11- 12 år var första gången jag rökte hasch.

Även här i skolan hamnade jag i tidig ålder utanför. Gick redan då en OBS klass som det hette då.
Jag hade svårt med språket, jag kom hem på kvällarna efter skolan, ibland grät jag mig till sömns för att allt var bara så himla jobbigt. Att försöka prata rätt och inte säga något fel. För då skrattade några, att försöka ha lika fina kläder som alla andra var också ett måste, alla andra sprang med märkeskläder men inte jag. Många i min klass kunde berätta att de varit hos pappa i helgen som varit, men inte jag, jag skämdes till och med ibland för att jag inte hade någon pappa här nära hos mig. Samtidigt vet jag idag att det inte var mitt fel alls, att jag blev som jag blev. Utan allt berodde på att jag valde fel väg… innan jag visste ordet högstadiet… så var jag där… ännu tuffare ännu råare miljö att försöka vara en av dem. Att vara svensk, det var det ända jag ville bli…. men det jag i grund och botten ville var att bli accepterad.

Tiden i högstadiet gick… inga bra betyg att komma med förutom i musik och idrott. Men efter högstadiet… så började raset av mitt eget liv. Sakta men säkert knarkade jag bort allt i min unga vuxna tid. För att göra en mycket lång historia kort. Så upplevde jag att mitt liv var slut när jag var 21 år gammal. Jag hade gett upp mitt liv och ville på riktigt bara sluta leva. Det fanns ingenting för mig längre.

Men de 9 november 1997 i pingstkyrkan i Gävle. Då möte Jesus mig med sin underbara kärlek. Det var den kvällen då jag bad till frälsning, då blev jag en kristen. Jag upplevde hur en varm, skön ström fyllde hela min kropp.

Några månader senare döpte jag mig och i med det dopet. Så blev jag samma kväll andedöpt. jag började att tala i tungor och det kristna livet blev och fick en djupare mening med mitt liv. Idag kan jag titta i backspegeln och se att allt inte har varit smärtfritt eller lätt för att jag blev en kristen. Men när jag låter Jesus styra båten så känns det som att jag kan åka hur långt som helst. Idag alltså 40 år gammal men en underbar fru vid min sida, en underbar dotter på 2,5 år, så känns livet mer än komplett. Jag är världens lyckligaste man och har världens bästa jobb. Att försöka nå unga människor där de är och kunna erbjuda dem Jesus är bara så mycket nåd och kärlek.

Detta var den korta versionen av mitt liv. Hoppas att någon blir uppmuntrad.
Fett med Kärlek /// RICKY