Pingst Ledare Anmälan öppen till höstens regionala inspirationsdagar

Löftet gäller dig – av Edward Sköllerfalk

Löftet gäller dig

Jag bestämde mig i sena tonåren för att vandra med Jesus och ta hans kallelse för mitt liv på allvar. Ändå var jag desperat efter tecken och ledning efter en stund av stiltje efter min student. Eftersom jag var en ivrig, radikal och hormonstinn ung man flödade inte direkt tålamodets frukt i mitt liv.

Gud var ändå god och kastade mig in i vapenfri tjänstgöring som började med utbildning på Arlanda. Vad detta ett bönesvar? Ja, absolut! Här påbörjade han min vandring med den helige Ande. Jag kallades in efter några avhopp och kom därför senare till utbildningen och fick sova själv i ett stort rum. Detta tyckte jag från början var tråkigt då man kom lite utanför gemenskapen och snacket. Och till min förfäran upptäckte jag att det enda jag fick med mig var en Bibel som sällskap. Men stunderna för mig själv och Bibeln på rummet gjorde att Anden för första gången fick undervisa mig och lära mig om Livets ord.

Men det var inte färdigt här, Gud hade fler planer. Han lät mig träffa en underbart härlig broder från Västsverige som verkligen brann för Jesus. Han var inte hård, sträng och radikal utan kärleksfull och full av liv vilket entusiasmerade mig enormt! En ledig eftermiddag sa han att vi kunde ju gå undan och be ett tag. Jag hade inte bett några längre böner i mitt liv med antog utmaningen. Innan jag hann säga något mer föreslog han att vi skulle be hela eftermiddagen för sedan hålla ett möte för de som ville. Jag räknade snabbt ut att vi skulle be i sex timmar i sträck! Jag blev förfärad men började mumla något som lät som en bön. Han däremot, satte igång och tala i tungor genom ett antal mer eller mindre avancerade böner. Första timmen tyckte jag det var segt, nästan outhärdligt. Sedan gick det något, pytte lite, knappt märkbart lättare. Sedan blev det uthärdligt. Sedan ok. Sedan en som en skön känsla. Efter det var det som om tiden bara flöt på och tidpunkten för mötet var förbipasserat med någon timme.

När vi öppnade dörren till vårt lilla rum fann vi, till vår förvåning, att det var ett antal killar utanför som tålmodigt hade väntat på att få komma in. Den första personen som kom in föll av Andens närvaro i rummet och började bekänna sina synder. Ett par av de andra killarna började profetera. En förbipasserande kille som hörde det oväsen som vi förde kom nyfiket in i rummet. Även han slogs till marken av Guds Ande och tog gråtande emot Jesus. En rad av olika händelser skedde denna kväll och satte ett djupt spår i mitt liv. Jag fick lära mig om bön, Guds härlighet och helighet. Men framförallt fick jag lära mig att det är genom Guds Ande det ska ske!

//Edward Sköllerfalk, Örebro