Tala gärna om Jesus men hellre som Jesus

Jag var inne på en livsmedelsbutik i Jönköping i fredags morse. Före mig i kassakön stod en ung kvinna, kanske 20 år. Hon betalade det enda hon köpte på morgonen, sin sexpack med öl, gömde den i sin hoodjacka och gick därifrån. Jag kan ju såklart inte säga hur den här tjejen har det men blicken kändes så tom och det som kunde varit en ung sprudlande människa verkade mest vara en sliten och ledsen ung vuxen. 

Hela lördagen var jag tillsammans med många församlingsledare från södra och västra Sverige. Vi har aldrig tidigare samlat så många till Pingst Ledare och vi öppnar så mycket vi kan för karismatiskt liv under de dagarna samtidigt som vi vill ge goda verktyg till församlingsbärarna. Det har funnits något inspirerande och uppmuntrande men ändå allvarligt över dagarna i Umeå, Jönköping och Västerås. Jag ser inte ledardagar som dessa som någon form av skörd, jag ser dem som en sådd in i samhällets behov. Det kanske kan verka ologiskt att dopet i den helige Ande är det som ska hjälpa utsatta människor men det är verkligen så sant. När vi motiveras till goda gärningar av Anden utan att kräva motprestation av människor blir vi fria och inga osunda beroendeförhållanden uppstår. En kyrka som är älskad älskar utan hållhakar.

Jag tror på en kyrka som inte bara talar om Jesus utan också talar som Jesus. Det är ju det som är effekten av andeuppfyllelsen. Det finns en korrupt och ensam Sackeus som behöver att vi kommer hem till honom och det finns en ung avsomnad tjej som behöver höra ”Talitha koum”, lilla flicka stå upp.

Jag önskar jag hade kommit på ett lämpligt sätt att göra något för den unga tjejen. Men jag är övertygad att våra kyrkor kan göra tillsammans det jag inte kan fixa själv. Jag hade dock minnet av den tomma blicken inom mig och kanske det kalibrerade undervisningen och betoningen på ledardagen och söndagens gudstjänster. Karismatik och diakoni genom församlingen är vägen framåt. Vi behöver odla en kärlekspräglad kultur, ständigt sprida hoppfullhet och alltid förkunna framtidstro.

Jag vill utmana alla påsk- pingst- och julvänner i det här landet att ge så mycket vi kan till behövande människor i Sverige och andra länder under den kommande adventstiden. Stöd din kyrkas matkasseutdelningar, ge generöst till de humanitära insatser som görs världen över, vidga dina sociala cirklar och var en del av den församling som med ord och handling talar och agerar som Jesus.

Jag tror det finns en ung kvinna i Jönköping som skulle behöva att någon viskar ”Talitha koum” i hennes öra. Kanske kan du vara den rösten?
/Daniel Alm
Publicerad i tidningen Dagen 24 nov 2019