Tacksamhet i november

Korset berättar om en Gud som blöder för världens skull.

Det är duktigt novembergrått nu. Det är ju nu man ska vilja bort och bli upplyst någon annanstans och visst kan vi väl få drömma oss bort ibland. Men kanske vi också skulle behöva drömma oss hem? Gråskalorna omkring oss kanske skulle kunna ge en mer färgrik gemenskap. En församling som inte flyr sina utmaningar men blir en tillflykt, då tror jag kyrkan ”andas guld” för att låna ädla ord av Tomas Tranströmer. Det kan hända mycket fint i tidens november.

Zygmunt Bauman beskrev ett Europa i avsaknad av nya drömmar med möjlighet att ersätta de gamla och Henri Nouwen skildrade oss som upptagna och uttråkade på samma gång. Något behöver tillföras. Det kan låta utopiskt men ett novembertrött Europa behöver drömmiga ytor och visionära synfält. Men risken är att vi polariseras alltmer nu. I kyrkan driver religiös spekulation och teologisk elitism bort folk ifrån våra gemenskaper. Begreppet korstryck beskriver fenomenet då attityder och tillhörighetsaspekter kolliderar. När uppfattningar krockar med gemenskapen, vad ska jag göra då, dra därifrån?

En sak jag tror vi behöver återupptäcka i november är tacksamhet. Ingen gång på den här sidan evigheten är människan så fullkomnad som när hon uttrycker tacksamhet. Fullkomning handlar inte om perfekt moral och personlig framgång. Nej, det är i tillbedjan tillvaron balanseras och bildar motgift till självförverkligandets skadlighet. I det förnöjsamma öppnas en beslutsamhet som inte drivs av viljan att bli älskad utan hämtar sin motivation i erfarenheten av att vara älskad. Tacksamhet ger relationerna syre, den gemensamma själen bor i lovsång. Mitt i november behöver beslut fattas i förnöjsamhet.

Den här hösten har jag mött människor från Sydsudan, ett av världens fattigaste länder. Jag har suttit med flyktingar utan uppehållstillstånd som kommit till Sverige, ett av världens rikaste länder. Jag har också varit med en stor mängd frivilligledare från lokala församlingar, som inte får något betalt i pengar för det de gör och de gör inte lite. I dessa möten ser jag mönstret från ett helt annat korstryck.

Korset berättar om en Gud som blöder för världens skull. Det är i den stora barmhärtigheten det stora uppdraget uppstår. Jag har mött de milda blickar som älskar Bibeln mer än sin tolkning av den, sätter andra före sig själva och drömmer vidare mitt i november utan en tanke på att lämna kyrkan. De har förstått att det är bättre för klimatet att stanna kvar. Jag tror att tacksamhet är deras gemensamma synfält. I det synfältet ryms mångas drömmar.

/Daniel Alm

Ledarkrönika publicerad i tidningen Dagen, 20 nov 2018.