Stor nåd från Herren över oss

”Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Om någon talar ska han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen.” Första Petrusbrevet 4:7-11

Låt oss tillsammans tacka Gud för hans obeskrivliga nåd och evinnerliga kärlek. Låt oss tillsammans över landet där vi är, samla oss i lovprisning och tacka Herren för frälsningens dyra gåva, för Andens gåva och församlingens gemenskap, för ett rike som aldrig kan vackla och en framtid av hopp. Låt oss prisa Gud denna dag.

När vi ser tillbaka på år 2020 för det gemensamma Pingst kan vi konstatera det som också står i förordet till Pingsts årsredovisning: Stor nåd från Herren över oss.

När vi ser framåt sträcker vi oss emot framtidsbildens förverkligande. Vi vill vara en rörelse som aldrig slutar att växa, vägen dit handlar om såväl kreativa karismatiska impulser som ett behov av vård och respekt för varje människa. Tillväxten måste vara hållbar och i takt med att vi odlar det goda arvet som finns i pingstväckelsen bör vi också vara uppmärksamma på det bräckliga inom oss. En varm, hängiven pingströrelse som också växer i hänsyn kommer kunna vara till fortsatt stor nytta och välsignelse.

Slutet på allting är nära, det finns något brådskande i tiden precis som när aposteln Petrus skrev sitt brev. Slutsatsen han önskar vi ska dra är klokskap, nykterhet och bön, gästfrihet utan gnäll och tjänst i förvaltande av Guds mångfaldiga nåd.

Vi är en del av den moderna pingstväckelsen, denna rörelse med räckvidd att nå djupt och långt utanför pingstkyrkorna, att en personlig erfarenhet av Andens dop ger kärlek till Jesus och människor. Låt oss aldrig glömma vilken andlig rörelse vi är en del av, en rörelse som bemyndigar de utsatta men också själva är de utsatta och många gånger de fattiga men med ett budskap om hopp. En rörelse vars portalfigur, W.J. Seymour, var son till slavar, bär med sig en positiv prototyp i riktningen till de utsatta i samhället buret mitt i den andliga pulsen av tungotal, pionjärmission och lovsång. Vi är pingströrelsen och bär pingstväckelsen tillsammans med många andra.

Pingstdagens explosion av gudomlig kärlek gav församlingen språk och steg, alla blev uppfyllda av helig Ande. Här finns kopplingen pingstväckelse och folkrörelsens demokrati. Demokrati, församling, församlingsrörelse är var för sig storheter som harmonierar i vårt sammanhang. I allt detta är frälsning det överordnade behovet och det som för oss definierar tillvaron. Pingst lever för att det behagade Herren att ge av sin helige Ande över lärjungarna på pingstdagen och på Azusa street och i Adelöv, Skövde och Stockholm. Idag finns vår rörelse i församlingar och gemensamma verksamheter. Vi är olika i uttryck men homogena i förkunnelse. Detta är något vi behöver vaka över.

Låt mig vara något personlig och därmed beskriva mitt sätt att tänka och idka ledarskap i detta. När teologiska strömningar, hävdelsebehov och intresseområden leder till att våra församlingar töms på gudstjänstfirare, att evangelisationsivern sjunker och villigheten att göra något för utsatta sjunker, då kommer jag verka för att vi inte är tysta. När elitism och fariseism ger avmätta kristna som tittar på och har åsikter, då är det drivkraft nog att agera. Vi tror på helig Ande över oss så att något av en hjärteburen väckelse inte kan stoppas. En djup flödesfåra där människor blir fria i Jesus. Elitister och fariséer ska med rätta ha det svårt inom pingströrelsen. Splittrare, falska herdar och falska profeter måste avslöjas. Vi är ingen arena för andligt lycksökeri, vi är en gemenskap av hårt arbetande jesusälskande medmänskliga församlingar som sätter barmhärtighet högt och som vakar över sin kärlek såväl till Gud som till människor. Idag ges därför ett manifest för karismatisk sundhet, detta för att släppa fram mer karismatik men också ta ansvar för dess bruk.

När vi läser Första Petrusbrevet upplever jag det som att aposteln fyller på en förföljd kyrkas ”varinterädd-kapital”. Det tror jag vi behöver mycket av idag. Må Gud ge oss ett ledarskap som inte låter sig definieras av rädsla, utan som fortsätter använda nådegåvorna i gästfrihet. Vi ingår i religionsdialog men inte i synkretism. Jesus Kristus är enda vägen till frälsning i Gud, han som själv är andra person i gudomen. Vi respekterar andra religioner, kan igenkänna visst släktskap exempelvis om man delar tron på en Gud och skapare. Vi värnar deras frihet att fungera men de är andra religioner. Ett exempel: Vi tänker inte svika våra konvertiter genom att säga att de bad till samme Gud innan sin konversion som efter att de tog emot Jesus, att steget de tagit varit meningslöst. Var inte rädd, var generös men också frimodig.

I de etiska vägvalen tror vi också att Bibeln har något att säga om än vi måste vara ödmjuka inför känsligheten att tolka den rätt och riktigt. Vi är också mycket medvetna om vår bräcklighet när det gäller spänningsfältet ideal och verklighet. Ingen av oss kan berömma oss av fullständig felfrihet på moralens områden. Låt oss ha barmhärtighet och respekt för varje människa och värna integriteten. Samtidigt ser vi ingen vits i att försöka släcka de stjärnor som lyser och vägleder, de är en hjälp när samtidens vågor slår i olika riktningar omkring oss och det stormar också inom människan. Jag vill verka för att  vi tillsammans söker att stärka äktenskapssynen inte ändra den, fördjupa människosynen inte relativisera och nyttobasera den. Vi kommer att arbeta för en utvecklad församlingssyn där helgelse och formering pågår i ett framåtsyftande och inkluderande sammanhang med bevarad tilltro till gudsordets vägledning.

I rådslaget lyfter vi: Pingströrelsen som samhällsaktör, mer Jesus till folket i Sverige via media, vi belyser vad covid-19 gjort med våra församlingar och vi går igenom våra gemensamma verksamheters resultat och framtidslängtan. Allt behöver bäras i ett öppet och av Herren tänt hjärta, nåden strömmar över oss likt vattnet i dopet kommer Anden över oss till tjänst för Jesus. I vissheten om att frälsning är viktigast behöver vi vara en tydligt kristuscentrerad rörelse med förmåga att dela liv och leva evangeliet. Det är fortfarande högtstående pentekostal praktik, detta stora att föra en människa fram till frälsning och dop i den helige Ande. Fördjupning, processande, förankring och uppföljning är viktigt. Uppdrag, expansion och satsning framåt är viktigare. Genuin kärlek till Jesus och människor är viktigast. Du kommer långt om du sätter honom främst. Vi ska inte ner i de teologiska och värderingsmässiga diken som tar Gud ut ur ekvationen och vi ska heller inte i det dike som upphöjer människans religiositet och förmåga att hålla paragrafer. Väckelsens djupa mittfåra handlar om Jesus och människor.

Det är stort att få ägna oss åt det verk som tillhör Honom, att få vara med och tjäna. I detta stora ligger också ett ansvar hos oss som idag bär ledarskap att leta efter kommande förmågor, vara öppna för nya djärva satsningar och i såväl kontinuitet som förnyelse bevaras i kärlek. Gud välsigne den svenska pingströrelsen.

PINGST – FRIA FÖRSAMLINGAR I SAMVERKAN

Daniel Alm

Föreståndare

Bilaga:

Manifest för sund karismatik

Manifest för sund karismatik

Så mycket vackert och livsförvandlande kan ske när människor möts i ett gemensamt sökande efter Guds närvaro och beröring. Det är fascinerande att Gud har valt att använda ofullkomliga människor till att förmedla evighet i nuet. I andlig gemenskap uppstår en stor känslighet när vi tillsammans firar gudstjänst, ber och betjänar varandra. Karismatiken, som innebär det nåden ger, är ett ord som också beskriver tillämpningen av det andliga i gemenskapen. Som vän och förespråkare av karismatisk kristendom där bön, förbön, tungotal, lovsång och profetiska ord är en naturlig och självklar del av församlingslivet, behövs samtidigt en balansering för att det livgivande inte ska förstöras genom felaktigt ledarskap och utövande. Den tid som nu är, visar att karismatikens utövare behöver tänka till och växa i tjänande men också i insikt och respekt. Därav detta manifest som främst riktas till kristna ledare och ansvarspersoner i miljöer där människor möts, men också till alla som deltar i karismatiskt öppna sammanhang.

”Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.” 1 Kor 12:8-11

Vi behöver ständigt arbeta för en sund karismatisk kultur:

Leda människor fram till Gud

• Kom ihåg att allt börjar och slutar med Jesus Kristus.

• Respektera varje människas värdighet given av Gud i skapelsen. Bemöt varje människa med omsorg, kärlek och respekt.

• Älska Guds budskap i Bibeln mer än din tolkning av det. Respektera bibelordet och dina lyssnare genom att inte slå fast just din tolkning som om den i sig vore Guds ord.

• Gör allt du kan för att motstå alla impulser till egen bekräftelse. Rannsaka dina motiv och tjäna Gud genom att betjäna människor.

• Inse att med varje gåva du fått följer inte bara löften, utan också utmaningar och ansvar. Gåvor är till för att välsigna andra och inte oss själva. Bär din gåva frimodigt men i ödmjukhet, med självdistans och självinsikt. Var medveten om att dina uttryck lätt färgas av dina egna erfarenheter.

Förbön och själavård

• När vi betjänar människor är det välgörande att påminna oss om att vi är i ett sammanhang där Gud verkar. Vi kan inte och ska inte försöka förvandla människor, endast Gud kan göra detta. Honom kan vi alltid ha fullt förtroende för.

• Stärk tron genom att respektera tvivel och uppmana till dialog om svåra frågor. Tro är en gåva men övertygelser och uppfattningar är något man ibland får kämpa sig till och måste få samtala om. Riktningen är viktigare än omedelbara resultat.

• Visa människor respekt genom att lyssna på dem lika mycket som du talar till dem. Använd lyssnandets gåva. Försök först att förstå, sedan att bli förstådd.

• När personlig betjäning sker ska formen vara tydlig och tillförlitlig. Som exempel, det är inte lämpligt att först be människor räcka sin hand för att indikera förbön och sedan be dessa komma fram om man inte sagt det från början.

• Vid personlig förbön, fråga alltid om personen vill att du ska be och vad du ska be för, om det är något särskilt du ska be för. Värna fysisk integritet, notera kroppsspråk och fråga gärna frågor som ”Om det känns tryggt för dig…?”. Be lågmält när det handlar om känsliga saker. Gör inte egna tillägg i bönen som personen inte frågat om, som exempel, be inte om helande för någon som sitter i rullstol om inte personen själv bett om sådan förbön. Använd heller inte din bön som en kanal för att uttrycka egna åsikter.

• Använd aldrig karismatiska gåvor och uttryck för att få din vilja fram i beslut och processer. Var restriktiv med påståenden som ”Gud har sagt” eller ”i bön har jag upplevt att”.

• Blanda aldrig någonsin in pengar i relation till karismatikens utövande. Fly alla sammanhang där man tar betalt för förbön eller där gränsen är subtil mellan brukande av nådegåvor och uppmaning att ge pengar.

• Försök dig aldrig på att ställa medicinska diagnoser inom ramen för kyrkans gemenskap. Uppmana inte någon att sluta ta sin medicin efter förbön. Ägna dig åt kristen betjäning och håll det där.

• Du har ett stort ansvar att inte föra vidare det som blir dig anförtrott. Sätt ramen innan samtalet och förbönen, vid vissa förbönsstunder kan detta vara svårt, tydliggör då direkt efter bönen.

• Som mottagare av förbön och profetiska ord har du rätt att pröva allt och behålla det goda. Detta innebär också att det inte är svartvitt och respekten för förebedjare bör också finnas där i prövandet utifrån det perspektivet. Profeterandet är inte fullständigt men kan ändå innebära rena motiv i grunden. Skulle det finnas felaktigt innehåll eller beteende betyder det inte per automatik att personen i fråga är genomkorrupt.

Praktiskt ledarskap

• Uppmana till gemenskap och ha i beaktande att en del är på väg ut ifrån den. Odla ett bo, inte en bur. Du är förvaltare och inte ägare, du är tjänare och inte herre.

• För människor till vatten men låt dem dricka själva. Förkunna och utmana men avstå alla impulser att tvinga fram gensvar.

• Vid profetiska tilltal finns inget behov att likställa dina ord med Guds. Skruva ner retoriken och låt människor avgöra om det är från Gud eller inte. ”Jag uppfattar att Gud säger till dig” är bättre än ”Gud säger till dig”.

• Värna integriteten i brukandet av profetiska ord, framförallt i det offentliga. Häng inte ut människor. Vid offentliga profetior, beskriv personens situation och uppmana den som känner sig träffad att söka upp dig eller någon annan andlig vägledare efter samlingen för personligt samtal/förbön.

• Erbjud uppföljning och återkoppling.

• Odla en trygg kultur i en öppen och avslappnad miljö där andligt liv tillåts pulsera utan att utnyttja människors ärliga längtan och hängivenhet.

• Acceptera kritik för ditt utövande av andligt ledarskap, ta ansvar för det du gör genom att lyssna på kritiken, ändra ditt sätt om det är något du behöver ändra, be om förlåtelse för eventuella övertramp. Ha någon, exempelvis en mentor eller handledare, som du kan vända dig till vid behov och för andlig vägledning och korrigering.

• Skapa en miljö där människor får reflektera och dela sina tankar med dig eller annan ledare utan oro för att bli sämre behandlade i framtiden. Erbjud möjligheten att tala med annan ledare om de önskar.

• Stötta varandra som förbönsteam. Stå inte som ensam andlig ledare i församlingen eller sammanhanget. Det kan vara av stort värde att för att bolla svåra situationer, dock utan att röja något.

• Barn under 15 år behandlas med extra stor försiktighet. Värna relationen och kommunikationen med vårdnadshavare när det gäller beslut som dop, församlingstillhörighet och volontärskap när det gäller omyndiga personer.

• Träna nya ledare i karismatiskt utövande genom att betjäna tillsammans med dem. Skapa trygghet så de vågar men också lär sig respekt och bemötande.

”…var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. Men låt allt ske värdigt och med ordning.” Första Korintierbrevet 14:39b-40

I Första Korintierbrevet 12-14 skriver Paulus om de andliga gåvorna och låter samtidigt kapitel 13 binda ihop resonemanget med den väg som vida överträffar alla andra – kärleken. Låt oss gå tillsammans på den vägen.

Manifest avgivet vid rådslag för Pingst – fria församlingar i samverkan 22/5 2021.

/Daniel Alm