Anmälan till höstens Pingst Ledare är öppen

Pingst vill stå på de utsattas sida

Vid förra årets rådslag för vår rörelse antogs en framtidsbild. Bilden är ett uttryck för en bönelängtan att vår rörelse skulle få vara till nytta och välsignelse för många människor. Vi har inte satt upp vissa mål vi ska kämpa för att nå och därigenom bli framgångsrika. Istället sträcker vi oss emot en önskad god utveckling med sin källa i andligt liv. Förhoppningen är att kunna bidra positivt till omgivningen och jag tror att man i en berörd själ hittar sitt skäl också till samhällsengagemang.

Kristet engagemang i politik och samhälle har alltid kantats av viss debatt och ibland alltför nära band mellan kyrka och stat men också ibland för stort avstånd. Som kristna har vi vårt medborgarskap i himlen enligt aposteln Paulus. Gudsrikets befrielse från etniska och geografiska barriärer motiverar dock inte verklighetsflykt utan driver istället samhällsbetjäning. Pingstdagens andegåva med sin eld och vind tänder och sänder oss till världen. Vår övertygelse om ett gudsrike utan barriärer innebär då inte inaktivitet och flykt, utan dess motsats. Karismatiken bör motivera oss till insatser för samhället drivna av övertygelse mer än egennytta. I samklang med vår framtidsbilds ton och dess mål att rörelsen ska bli en tydlig och respekterad röst i samhället togs vårt beslut att göra en satsning inom tre områden fram till valet. Vi vill lyfta existentiell hälsa, att världen är viktig och vi vill sätta ett nytt begrepp; integrationsglädje.

Begreppet frikyrka uppstod till stor del i relation till en statskyrka vi inte längre har. Idag tänker jag att begreppet frikyrka skulle behöva användas i relation till den själsliga begränsning många människor pressa av, i en alltför teknokratisk och extremindividualistisk samtid. Att tro innebär andlig frihet, vilket är en långt mer djupgående och gemensam erfarenhet än enbart personlig valfrihet. Jag tror vi behöver samtalet om existentiell hälsa, där begrepp som andlighet och förundran får ge själen syre och tankeutbytet generös yta. Friheten vi alla söker kanske är en annan än enbart den ekonomiska och individualistiskt orienterade. Det som ger drivkraft till engagemang, kommer ofta ur ett hopp baserat på en personlig tro uttryckt i en gemenskap.

När annandag pingst offrades som röd dag till förmån för nationaldagen, var det nog ingen som menade det vi ser växa sig allt starkare idag. I pingstfirandet finns en påminnelse om ett gränsöverskridande kärleksspråk medan vi på nationaldagen hyllar det svenska. Jag ser en viss symbolik i denna förändring. Jag har absolut inget emot nationaldagen som röd dag men jag tror att nationalism aldrig ska få ta bort något från internationell utblick och solidaritet. Vi kan älska Sverige utan att glömma de gigantiska utmaningar vi ser världen över. Sann pingsterfarenhet kommer alltid mana till förbön och stöd för människor och sammanhang vi aldrig mött eller kommer möta. Att stå på de utsattas sida innebär att tänka och agera långt utanför Sveriges gränser.

Många kyrkor i Sverige har sett så mycket glädje med nya människor från andra länder i församlingarna de senaste åren. Det har såklart inte varit utan påfrestningar men glädjen är betydligt större än problemen. Vår kristna tro har sitt ursprung i Mellanöstern och vår rörelse föds i Los Angeles. Pingströrelsen har faktiskt aldrig haft sin förankring i Sverige primärt. Vårt sammanhang föddes med impulser från utlandet, särskilt himmelrikets, tack gode Gud för dessa! Jag är besviken på de ledare som alltid beskriver integrationen i termer av problem och utmaningar, ur denna frustration kom begreppet integrationsglädje till. Vi behöver en positiv tillväxtvision relaterat de möjligheter vi nu har. Det finns möjligheter till integrationsglädje, denna upprymdhet kommer att ge goda resultat och en möjlighet att hantera de många problem som finns på ett proaktivt sätt.

Ska då en rörelse som pingst involvera sig i valet? Vi ska inte göra det partipolitiskt och vi kommer inte att uppmana människor att rösta på särskilda partier eller kandidater. Men kyrkan har en profetisk kallelse, i detta finns också ett ärende till våra folkvalda. En del av detta fokuseras genom områdena existentiell hälsa, att världen är viktig och att det faktiskt finns något som heter integrationsglädje. I en annan del ägnar vi oss åt förbön till stöd för de beslutsfattare vi också uppmanar att lyssna. Vi vill stå på de utsattas sida, detta citat från vår framtidsbild beskriver motivet till vår valsatsning.

/Daniel Alm

Publicerad i Dagen 29 maj 2018