Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

Låt oss vara milda ljus som vägleder

VI KÄNNER AV pandemin och dess effekter i hela samhällskroppen just nu. Mänskligheten upplever en situation som är helt ny och okänd för många. Kyrkans gensvar kan inte vara förnekelse inför smittans verklighet och vi kan inte heller stänga ner.

Det församlingarna bär och gör är evighetsnyttiga aktiviteter. Vi lever med begränsningar och mycket ställs in och många av oss är slitna och trötta inför den kommande vintern. När mycket ställs in avgörs det mesta av vår inställning.

I DETTA NUMMER av vår tidning lyfter vi glädjen i och behovet av att leva evangeliet och dela livet med dem som ännu inte tror. En bra inställning nu handlar inte om att få kyrkan att se ut som en del av en fin utställning. Istället handlar den om att berätta om evangeliernas Jesus och att dela erfarenheter av vårt eget behov av frälsning.

Genom pandemin tror jag vi får se det personliga vittnesbördets och de små gemenskapernas renässans. Den lilla församlingen bevisar sig starkare än vad många trott och tillsammans med de mångas berättelse kan vi förmedla hopp när optimismen tagit slut.

I Lukasevangeliet 15 hittar vi de tre liknelserna som alla slutar på samma sätt. Det är tre liknelser om syndaren som vänder om men också tre liknelser med tre olika tillvägagångssätt – att söka efter och bära hem, tända ljuset och sopa huset, vänta in och välkomna. Slutsatsen i liknelserna är den samma, vi ska glädja oss tillsammans, glädja oss som Guds änglar gläder sig när en syndare vänder om. Kan vi mitt i tröttheten få hitta glädjen genom evangelisationen?

VI ÄR INTE ALLA evangelister men vi kan alla dela evangeliet. Din omgivning behöver det Gud gjort i ditt liv, oavsett om du själv tycker det är stort eller litet.

Kanske blir advents- och jultiden i år något alldeles extra. Kanske behövs den klassiska julpsalmens bönestrof bättre än någonsin: ”I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid”. Kanske den trötta folksjälen skulle må bäst av att inte bländas utan istället få vara med om något milt, en blid ljusstråle?

ÄVEN OM VI inte känner oss som stora evangelister kan vi ändå bära större hjärtan. Jag tror på en mild pingströrelse genom adventstiden, en rörelse som inte söker konfrontation utan som med sin inställning visar att Guds ljus i oss inte används för att blända utan för att vägleda.

Stort tack för allt kämpande i församlingarna så att evangeliets lykta kan hållas brinnande, tack alla som ber och ger. Vi kommer att få be oss genom pandemin men låt oss också vara vittnesbörd, ett milt ljus som visar på evigheten hos Gud. Församlingen är evighetsnyttig!

/Daniel Alm

Publicerad i tidningen Pingst nr 4 2020