Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Längtan lovsång och lugn – predikan i coronatider

En psalm av David när han var i Juda öken. ”Gud, du är min Gud. Tidigt söker jag dig. Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt och törstigt land utan vatten. Så söker jag dig i helgedomen för att se din makt och härlighet. Din nåd är bättre än liv, därför ska mina läppar prisa dig. Jag ska lova dig så länge jag lever, i ditt namn ska jag lyfta mina händer.” Psaltaren 63:1-5

Jag minns när jag var liten grabb och det kom en katalog från Borås, från Hobbex. Det var party på riktigt. Man bläddrade och fantiserade om alla prylar man ville ha. Där fanns prylar till moppen, luftgevär och sirener att sätta på biltaket. Längtan är en del av människans identitet, vi är skapade med behov och drivkrafter av törst, hunger och även längtan. Det är något fint över detta, det driver utveckling och gör att vi utvecklas. Men vad händer då när friheten begränsas, när man kastas ut i en situation man inte vill vara i? Hur ska man hantera att tvingas gå från hälsa till sjukdom, från ett aktivt till ett passivt liv, från att vara ute och röra sig bland folk till att sitta isolerad hemma? Vad kommer coronatiden göra med oss? Längtan är fortfarande en del av vår identitet.

Vår text är en sång från tiden när kung David var förföljd av sin egen son, Absalom, och han gömde sig i öknen. Det var en inte helt självvald isolering får man väl säga, han var nu en kung utan tron. Men Davids längtan fanns där och i ökenperioden riktades hans längtan mer till Gud än tillbaka till att allt skulle vara perfekt i Jerusalem. Från Hobbexkatalogen till Bibeln! Gudslängtan kan föra oss framåt mitt i öknen. I den här psalmen finns inga uppmaningar till att göra det eller det, här finns bara en enda stor uttryckt längtan efter Gud. Om vi får tag i den längtan kommer en isolerande period ändå ge styrka och inte bara till oss själva. I gudslängtan finns en nyckel för att orka hjälpa andra. Tillåt mig citera mig själv:

”Den Helige heliggör oss till att förmedla helighet till hela världen. I detta uppstår dynamik utan elitism. Vi blir inte övergött mättade för att sitta stilla och se på andras förfall. Vi får hjälp att avstå frestelserna att ständigt förfasa oss eller förakta medmänniskan. I Anden finns inget utrymme för egoism men det finns allt utrymme för längtan.” Ur Tungotal tänkande tjänande

Hungern efter Gud ger också hunger efter mission. Detta bygger upp både inre kapacitet och yttre räckvidd.” Ur Tungotal tänkande tjänande

Min första uppmaning till dig är att göra som David, sträck dig efter Gud dessa ökendagar. Han ska fylla dina behov. David var på en plats han inte ville vara, han var i Juda öken, öster om Jerusalem ner mot floden Jordan. Öknen är en plats av saknad av både gemenskap och livets goda. Vi är i öknen men längtar efter helgedomen precis som David. Det suveräna med Guds helgedom är att den kan finnas inom oss. I öknen kan man lockas till det iskalla svalkande vattnet men kroppen mår inte så jättebra av att dricka iskallt vatten i ökenhettan. Kroppen mår bättre av rumstempererat vatten även om man lockas till något kallare. Kanske en tid av coronaöken kan locka oss till felaktiga beslut? Kanske det är dags att också ta det lugnt med vad vi försöker kompensera det vi nu saknar? Var extra rädd om dem du har nära dig, öva dig i tålamod och gå inte hårt åt dig själv. Du behöver vatten men kanske du ska avstå det iskalla.

Så länge vi kommer befinna oss i öknen av Corona, tror jag vi ska tänka på ordet ”tidigt” från psalmen. Hur vi börjar vår dag kommer avgöra mycket hur vi kommer att ha det. Börja din dag med att öppna bibelappen i telefonen före du läser sociala medier och nyheter. Kämpa för goda rutiner, bädda din säng, klä dig fint och gör de insatser du kan under dagen. En psalm av David när han var i Juda öken. ”Gud, du är min Gud. Tidigt söker jag dig. Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt och törstigt land utan vatten. Så söker jag dig i helgedomen för att se din makt och härlighet. Din nåd är bättre än liv, därför ska mina läppar prisa dig. Jag ska lova dig så länge jag lever, i ditt namn ska jag lyfta mina händer.” Psaltaren 63:1-5 I isoleringen kan identifikationen stärkas. Det är du och Gud nu, precis som Emil och Alfred en gång i Katthult. Det är något fascinerande med den djupa, inre, ensamma men ändå gudsnärvarande bönen. Bibeln skiljer sig från så många berättelser. Den sätter inte den starke ensamme hjälten i fokus, kung David gör inte anspråk på att fixa sin sak själv. Han vänder sig till Gud. Kung Davids styrka fanns i insikten om sitt gudsbehov. Var inte rädd för att vara mänsklig i den här perioden, i din svaghet kan hans styrka fullkomnas.

Men visst längtade David till helgedomen, till det större, befriande rummet. Och visst längtar vi efter att kunna röra oss fritt, krama om varandra och möta Gud tillsammans! Och jag tror den dagen ska komma tillbaka, precis som David en dag kunde återvända till sitt palats. Ändå är hjärtats helgedom det viktigaste och vackraste av rum. Den helige Ande fyller dig, din kropp är ett Guds tempel. I det templet påminner vi oss om Guds makt och hans härlighet men också att vi själva lever. Där Jesus är, där är heligheten, där lever vi för alltid.

”Gud dör icke den dag vi ej längre tro på en personlig gudom, men vi dör den dag livet för oss ej längre genomlyses av det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft.” Dag Hammarskjöld

Hammarskjöld rör vid något viktigt vi behöver tänka på just nu. Det är ju inte så att Gud dör bort om vi ger upp tron, det är vi som dör. Guds nåd är bättre än liv lovsjöng David i vår psalm. När vi firar gudstjänsten, när vi prisar Gud sker den stora vändningen. Guds nåd, hans eviga bestående kärlek, är till och med bättre än det fysiska livet. Ingen av oss vill bli sjuk, ingen vill förlora hälsan. Men om hälsan är allt blir den också till en gud. I gudsnärvaron påminns vi om att det bästa alltid ligger framför, evigheten är förberedd och där finns många rum. Medvetenheten om Guds närvaro är till och med bättre än det perfekta livet. Det är då vi börjar älska själva livet mer än meningen med livet. Det är då glädjen kan överskölja mitt i de tuffaste omständigheter. Vi är beroende av föreningen med Gud och den är möjliggjord av Jesus frälsning på korset. Vi är inte beroende av perfekta omständigheter. David var förföljd och i öknen, ändå fanns en tron också där. Guds tron var etablerad i Davids hjärta. Gud är Gud på dina höjder och i dina dalar. Han är med dig i liv och i död. Han ska aldrig svika dig. Men i känslan av öknens frånvaro av liv drivs vi att söka närvaron. Och i själva den längtan finns en närvaro som aldrig ska svika.

David ville prisa Gud så länge han levde. Exakt där öppnas vägen till frihet mitt i öknen. När våra läppar, sönderspruckna av öknens hetta, ändå formas till lovprisning, öppnas en annan källa. I ordet för att ära eller prisa Gud som används i psalmen finns en dubbelbottnad betydelse som handlar både om lovprisande och lugnande. Så länge vi lever ska vi lyfta våra händer och prisa Gud. Idag kan vi inte ta varandras händer men vi kan lägga våra liv i hans mäktiga hand. En hand som kan föra oss ut ur fångenskap, ut ur öken och in i härlighet. Vi håller oss till honom som håller oss i sin hand.

”En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar.” Femte Mosebok 33:27

Sluta aldrig längta, sluta aldrig prisa Gud. Mitt i coronapandemins öken finns en himmelsk helig plats där lovsången stiger upp mot en himmel full av stjärnor med gudomliga löften och lugnet lägger sig över dig mitt i öknen. I Jesus finns det verkliga livet, hans frälsning ska bära oss genom livets alla dagar in i evigheten. Och genom honom finns du redan hos Gud, han tar hand om dig i detta nu!

”Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.” Hebréerbrevet 9:24

Guds välsignelse!

Västerås 22 mars 2020

Daniel Alm

Föreståndare

Pingst – fria församlingar i samverkan