Anmäl dig till Rådslaget här

Kärleken till predikanterna

Det tillhör min vana att be för predikanter på söndagskvällar. Jag gör det för att det är en grupp jag sen länge haft ett stort och varmt intresse för. Men jag gör det också eftersom jag själv har haft bra många söndagsskymningar, fyllda av motstridiga känslor i hela kroppen. Ibland har man varit euforiskt glad men då och då så full av frustration att man pressats svårt i sin tanke och skurit sin egen själ med grämelsens tveksamma blad.

Alltsedan skapelsens början har Gud använt rösten för att skapa och ge liv. I tilltalet från Gud är vi skapade, Jesus är det förkroppsligade gudsordet och när tungor av eld fördelade sig fick församlingen sin födelse. I budskapet från himmelen finns så mycket mer än bara information, det är reell kreation. Att predika är att tala övertygelse, det är något mycket mer än ett rent allmänt uttalande av uppfattningar.

Förkunnaren syns och hörs men har ett uppdrag att låta Kristus bli sedd och församlingen uppbyggd. Teologen Roger Stronstad talar om kyrkan som profeternas gemenskap och ytterligare en teolog, Frank Macchia, talar om pingstförkunnelsen som den helige Andes event. Det växer fram en bild av ett folk där alla kan höra Guds röst, beröras av närvaron av Anden och i detta förkroppsligas ett budskap som levs ut av hela församlingskroppen. Det berättas från Azusa street, den moderna pingstväckelsens vagga, att man upplevde mötena som platser där alla smälte samman till en enda kropp.

Jag känner stor respekt för predikanterna, som förbereder sig i studier och bön, delar kunskap men också hjärta och låter sig själva beröras för andras tros skull. Predikan tolkar de eviga skrifterna in i vårt nu, bidrar till både församlingens och samhällets uppbyggnad, förmedlar frälsningsbudskapet men också pastoral omsorg.

Samtidigt har förkunnaren den på ett sätt omöjliga uppgiften att försöka beskriva det som inte så lätt låter sig beskrivas. En kvardröjande känsla av ofullkomlighet är trots allt det som möjliggör varje sund predikants positiva gudsberoende.

I vår gudstjänstform är förkunnelsen viktig och budskapet blir en del av lovprisningen och bönen. Predikan blir ett koncentrat av det budskap som beskriver den troendes liv. När du lyssnar till en predikan är det allt annat än ett föredrag att eventuellt hålla med om. Det är inte en allmän reflektion av alltings tillstånd eller någon slags hobbyterapeutiskt budskap som ges. Nej, predikan byggd på bibelordet förmedlat i kraft av den helige Ande, syftar till att väcka och stärka din tro på Jesus Kristus.

Predikan tas därför allra bäst emot av en församling som med hjärta och mun säger sitt amen. Vi tar emot förkunnelsen i tacksamhet, inte för att den är felfri i vare sig substans eller framförande, utan för att den stärker tron. I första hand är evangeliet inte goda råd, evangelium är goda nyheter.

Visst händer det att en predikant pratar mer än predikar, utgår från sig själv mer än från bibelordet och rent allmänt försöker vara någon slags underhållare. Visst händer det att en förkunnare är dåligt förberedd, nervös och stressad. Ibland är nog talaren mer övertygad än helgad. Men glöm inte att din pastor är en person som blir bedömd och tillhör de som blir recenserade.

Predikandet är ett risktagande i en utsatt position. Man vill så gärna vara till välsignelse och man vill vara omtyckt. Men att vara till välsignelse och vara omtyckt, är inte alltid samma sak. Guds välsignelse kommer till oss också i det utmanande, rannsakande och närgångna. Genom predikanternas sårbarhet kan också hjärtan öppnas och riktig förvandling förverkligas. Vi behöver ledare som hellre är till välsignelse än bara försöker bli omtyckta.

Ibland när jag ber på söndagarna blir jag påmind om en predikant jag känner väl och ibland ber jag för någon jag bara hört namnet på men aldrig träffat. Oftast ber jag helt allmänt för de som denna dag varit i farten, det jag ägnar mig åt kanske kan beskrivas som någon slags rundsmörjande efterbön. Var med och be för våra predikanter.

Jag tror att den behövs, kärleken till predikanterna.