Sommarkurs på Furuboda Nu har anmälan till årets sommarkurs på Furuboda i Skåne öppnat. Sista anmälningsdag är 3 april.

Himmelriket och agendan

Hur kunde Sverige i samma tid hålla oss utanför första världskriget, gå från kungadöme med tjänstemannaregering ledd av Hjalmar Hammarskjöld, eller som den kallades regeringen Hungerskjöld på grund av fattigdomen många levde med, införa kvinnlig och allmän rösträtt och samtidigt starta rasbiologiska institutet? Vi gjorde stora landvinningar till nytta för individen och ett demokratiskt samhälle men på samma gång utvecklade vi mätning av skallar på samiska skolbarn. Vad är det med människans både förmåga och oförmåga att se helhet? Vad är det som gör att vi så ofta vinner något för att förlora något annat i samma tag? Låt mig föreslå himmelrikets komponent som den saknade faktorn.

Himmelriket är något bättre och bestående. Himmelriket är det sammanhang dit bara Jesus kan ta oss och det sker genom helig Andes närvaro. Himmelriket är redan nu men ändå inte fullt ut här. Det ger en annan standard och ett annorlunda hopp. Himmelrikets kultur bär kärlek i nuet, hopp om en bättre framtid och tron att den Gud vi kommer från också är vårt mål. Himmelriket är högre än den vassaste vision och starkare än den mest dynamiska kultur. Himmelriket är mer och bättre än allt vi kan komma på. Men det är inte en resurs till nytta för egoismen utan precis tvärtom. Himmelriket kommer den utsatta människan till del. Den möjliggör hållbarhet och blir en ansvarstagande resurs.
Himmelrikets innehåll av rättfärdighet, frid och glädje borde ges en chans att kalibrera besluten. Dess höghet får en annan effekt på de som blir påverkade, än de som endast ser chansen till egen nytta. När himmelrikets kultur saknas lever vi till sist ensamma, om vi än skulle vara organiserade i den moderna urbana flocken.
Smålandsdiktaren Pälle Näver inleder sin Aftonpsalm: ”Låt mig spänna bönens vinge, himmelen är så hög ikväll.” Den som ber kan ha med Gud att göra på ett sätt som involverar henne i något mycket högre än den egna tankeförmågans utbyte med Gud. Med den bönen kommer också ett ansvar att förstå att vi är många som bor under Guds himmel. I det nya året tror jag på mer bön för folket och mer Jesus till folket. Det kan verka enkelt men bär med sig ett korn till möjlig förvandling. I år kan vi leva tron genom bön, vittnesbörd och goda handlingar som uttryck för himmelriket. Den resurs Gud ger kyrkan kräver ansvarstagande. Därför är vår bön inte fatalistisk och nyckfull. Istället kan den samverka med någon som ser varje människa. En kyrka som kan allt om Gud men inte har empati med människor korrumperas. En kyrka som ser utmaningarna i tiden men glömmer Gud riskerar att favorisera vissa. Vi behöver himmelrikets eviga innehåll över alla agendor i tiden.
/Daniel Alm
Krönika publicerad i tidningen Dagen 2020-01-17