Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Håll ett rum i ordning!

”Förresten, håll ett rum i ordning för mig. Tack vare era förböner hoppas jag kunna gästa er igen”. Filemon vers 22, The Message

Hälsning och predikan – Coronasöndagen 15 mars 2020

Kära syskon i Jesus, nåd och frid!

Troligen kunde ingen av oss ana omfattningen av den händelseutveckling vi nu står mitt uppe i. Viruset som breder ut sig sätter inte bara skräck i människan, utan är ju också ett faktiskt hot mot hälsa och liv. Det är allvar och det finns många orsaker till försiktighet och eftertänksamhet. För oss troende finns ändå en bestående förankring för livet hos en trofast Gud. Vi vet att Jesus lever, han har besegrat döden och vi vet att det finns en evighet som omger dagarna här. Vi kommer kunna bli sjuka men vi kan ändå behålla vårt hopp. ”För den som tror skall det sista undret bli större än det första”, skrev en gång Dag Hammarskjöld och jag tror han fångade ett perspektiv vi behöver. Livet här är begränsat. Men evigheten motiverar vardagen och ger ett hopp även när vi lider förluster.

Jag är väldigt tacksam att få leva i Sverige. Jag är tacksam för vårt välfärdssamhälle, för fantastiska insatser som görs inom sjukvården men även hos myndigheter och politiska beslutsfattare. Vi som kristna gör klokt i att vara dessa människors förebedjare. Det är inte lätt att göra allt rätt i situationer som dessa, men jag tror alla vill göra sitt bästa. Nu är inte tid för konspirationsteorier och skuldbeläggande. Nu är tid att uppmuntra och be för alla goda krafter.

Regeringen beslutade i veckan, på inrådan av Folkhälsomyndigheten, att begränsa allmänna sammankomster till 500 personer. Det här har fått konsekvenser också för oss, för konferenser och en del gudstjänster. Vi följer utvecklingen noga och kommer ha en fortlöpande dialog med våra församlingar inom Pingst. En del församlingar ställer in gudstjänster, andra genomför dem utan att överskrida maxantalet besökare. Helt klart är att vi ska följa myndigheternas beslut och också deras råd om försiktighetsåtgärder vad gäller fysisk kontakt och att vara hemma om man är sjuk eller är i riskgrupp att smittas av Coronaviruset. Oavsett lokal situation, vill våra församlingar vara bärare av hopp och stå till förfogande för att kunna lindra ensamhet och också rent praktiskt kunna hjälpa till. Fysiskt avstånd behöver inte innebära själslig och andlig distans. Att vi inte kan ha stora möten betyder inte att stora saker inte kan hända nu. Våra församlingar kommer nu att utvecklas såväl digitalt som diakonalt, alltså både kommunikativt och stöd till behövande. Vi kommer att se många kreativa lösningar för gudstjänster och våra smågrupper kommer bli allt viktigare. Och vi kommer behöva finnas till mer och mer för människor som har det svårt.

Just nu pågår en bönesatsning i vår rörelse: Mer bön för folket. En satsning som verkligen behövs. Denna söndag ber vi om en kyrka som förmedlar hopp och är ett hem i en tid av utsatthet, ensamhet och psykisk ohälsa. Det böneämnet känns så oerhört välplacerat just nu. Var med och be, vi vilar i bönhörelsen och väntar på bönesvaret. Idag är en bra dag att be till Gud!

Bibelcitatet i rubriken är från brevet till Filemon, ett personligt men ändå öppet och församlingsriktat brev. Aposteln Paulus satt själv fängslad när han skrev detta, troligen i Rom omkring år 60 efter Kristus. Ärendet för brevet handlar om en förrymd slav som Paulus nu vill att Filemon ska ta tillbaka och själv är han alltså fånge. Paulus uppmaning till Filemon handlade om både honom själv och slaven Onesimos. Det finns en sån kämparanda och obändig livsvilja i det här korta men kärnfulla brevet. ”Håll ett rum i ordning för mig”, utstrålar Paulus egen vision om återseende genom ett nytt besök hos Filemon. Låt oss följa den tidiga kyrkan i spåren. Nu behövs en församling som talar tro, hopp och kärlek även om det finns mycket som kringskär friheten och förslavar människan både i ohälsa och rädsla. Det behövs också en kyrka som håller ett rum i ordning, som vet att vi snart kan ses igen. Håll rummet i ordning!

Ge oss rum i era hjärtan skrev en gång aposteln Paulus när han resonerade med de som varit hans motståndare i Korint (Andra Korintierbrevet 7:2). Våra hjärtan är ett heligt rum där mycket fint kan äga rum när andra rum är stängda eller tomma. Coronatiden kan bli en period som faktiskt inte innebär tomrum men kanske möjliggör andrum. En del av oss har schemat alldeles för fullt och nu kommer vi tvingas förändra vår rytm, i vart fall en tid. Detta kan också öppna nya möjligheter både för dig som individ och för kyrkan som gemenskap. Nu är det tid att i bön, tanke och engagemang vidga våra hjärtan. I hjärtat finns rum, där står kampen emot egoismen, där kan gästrummet ställas i ordning. Corona är en fiende, vi är inte varandras fiender. Tänk om vi nu går in i en tid av stora förändringar också i positiv riktning, för att så mycket av försoning sker.

”Min bön är att din gemenskap med oss i tron skall visa sig verksam och ge en

klar insikt om allt gott som vi äger tillsammans i Kristus.”

Filemon vers 6, SFB98

Paulus påminde Filemon om allt gott de hade tillsammans i Kristus. En dag som denna när gudstjänsten som sammankomst inte är det enklaste, behöver vi den påminnelsen. Tänk vad mycket fint det finns i kyrkans liv och gemenskap. Möjligheten att hjälpa varandra på trons väg, att med samlade resurser göra goda gärningar i samhället, att vara en starkare röst som visar till Jesus, att uppmuntra och betjäna varandra i den helige Andes gåvor. Listan kan göras lång, vi har mycket gott tillsammans och ingen ska ta det ifrån oss.

Brevet till Filemon berättar om radikala sociala förändringar. Det handlade om förändrade relationer när Kristus kom i centrum. En slav och en slavägare fick en annan relation. Vi vet att i antiken var slavar inte något ovanligt men det verkar som att sådana förhållanden förändrades när Jesus blev huvudperson. I församlingen ska ingen vara slav eller fri, alla är ett i Kristus enligt Galaterbrevet 3:28. Onesimos verkade ha rymt och kanske hade han också orsakat ekonomiska skador i övrigt för Filemon. Paulus var beredd att betala för de kostnaderna. Här är alltså tre huvudpersoner och också en husförsamling som möts hemma hos Filemon, dessutom Paulus medarbetare som också skickar hälsningar i brevet. Paulus vill att ett gästrum ska stå redo för honom och han vill att Onesimos och Filemon ska återförenas för alltid. De skildes åt som slavägare och slav, nu kanske de kunde återförenas som syskon.

”Kanske blev han skild från dig en tid, för att du

skulle få honom tillbaka för alltid”

Filemon vers 15, SFB98

Jag tolkar det som att Paulus försöker skapa utrymme för dem alla. En sak är säker, det är skillnad på utrymme och att utrymma. Ibland måste vi utrymma lokaler men vi kan ändå alltid kämpa för utrymmet att leva. ”Bed att din ensamhet blir sporren att finna något att leva för, stort nog att dö för”, skrev Dag Hammarskjöld i Vägmärken.

Vi vet inte vilka beslut Filemon tog efter han fått brevet, förhoppningsvis tog han emot Onesimos hem igen och började också förbereda sig för Paulus kommande besök. Fatta kloka beslut, fortsätt följ Jesus, lev för andra och mitt i den ensamhet och utsatthet många känner idag kan hopp ändå uppstå genom en kyrka som alltid håller ett rum i ordning för den som ännu sitter fängslad. Tjäna Herren och gör det med glädje. Håll ett rum i ordning!

Guds välsignelse!

Västerås 15 mars 2020

Daniel Alm

Föreståndare

Pingst – fria församlingar i samverkan

Se hälsningen och predikan på YouTube här.