Fem förslag för hösten

I kära Sverige lever vi terminsbundna av vårens och höstens schema. Men vi checkar ut en kortare tid över jul och nyår och en något mer utdragen period över sommarmånaderna. Inom kristenheten inget annorlunda, en del går kanske inte till sin församling från maj till september och kanske knappt ber eller ger. Andra upplever trons stora glädje då det är konferenser med stora och starka möten och ytterligare några reser inte alls på andliga utflykter utan bor kvar hemma även över sommaren. För konferensentusiasten kanske hemförsamlingens gudstjänster ibland framstår bleka och små. När hösten kommer finns nog till och med risken att konferenserna skulle kunna vara kontraproduktiva om inte något av sommaren ger energi in i den nya terminens alldeles ordinära församlingsliv och aktiviteter. Jag tror att konferenser kan ha sitt värde men min tro på den lokala församlingens betydelse för den personliga tron är mycket större. Här kommer fem förslag för hösten:

1. Säkra söndagen. Det finns en stor nytta med att gå i kyrkan varje söndag, gudstjänsten firas bäst med vana utan slentrian. Det är en konstlad vana att inte gå på gudstjänst varje söndag. Den uppståndne själv visade sig för lärjungarna flera söndagar i rad påskdagen inkluderat, sen dess möts kyrkan på söndagar. Gudstjänst firar man tillsammans med andra, det finns ett utökat rum och ett större vi över gudstjänsten. Givetvis kan det finnas orsaker att inte kunna gå som vissa sjukdomar eller schemalagt jobb men vår grundinställning bör vara att delta. Redan på lördagskvällen kan man börja kalibreringen inför söndagen genom att stanna upp, be för morgondagens gudstjänst och kanske höra av sig till någon man kan erbjuda att följa med. På söndagen är det bra att vara i god tid. Gudstjänsten börjar långt före själva firandet börjar, det är viktigt att du är med redan från början och ger andra en känsla av tillhörighet och utrymme att växa in i gudstjänstfirandet. I själva gudstjänsten deltar vi och firar tillsammans med andra. Vi är inte publik, vi ingår inte i enkäten och vi har ingen uppgift att sätta betyg. Vi är kallade till samling i lovprisningen och bönen, gemenskapen, nattvarden, dopet och förkunnelsen. Var aktiv i gudstjänsten, ge ditt gensvar till Guds ord och be med engagemang, vi är skapade för tillbedjan och tjänande. Ta emot av det församlingen förmedlar och du ska se att din tro får näring och växer till. Värdera din församlings gudstjänster högre och du ska se att de växer och du med dem. Visst är kyrkan större än samlingarna i sig men samtidigt är kyrkan inte mindre än sina samlingar. Gudstjänsten är en välsignelse att dela med många. Se till att du säkrar söndagarna för det de är till för, att möta Gud tillsammans med andra.

2. Varje andetag behövs. Vi kan be varje dag, bönen är mera en livsstil än en aktivitet. Bibeln talar om att leva bedjande, varje dag kan du leva med Gud i bön, exempelvis genom tungomålstalande, genom att läsa böner andra skrivit eller egna formuleringar. Vi läser inte Bibeln som en skolbok primärt utan som en trons källa, därför läser vi också Bibeln bedjande och låter Ordet ge liv. Grundläggande kan vi säga att Gud talar till oss genom sitt ord och genom sin Ande, vi talar till honom i bönen. Vi har en väldig massa alternativ för vår uppmärksamhet, det vi behöver är ett altare. Altare eller alternativ, Gud eller splittringen, det är rikare med ett bönens altare än mängder av alternativ i din vardag. Bönen är en källa till liv, med den tillfredsställelse bara ett inre liv med Gud kan ge. Tacka Gud, förundras över hans storhet och be, be för dig själv men också för andra. I den enskilda bönen blir vi ändå inte egoister, Anden kommer mana oss att vara förebedjare och be för områden vi inte besökt och människor vi inte känner. Jag tror att den helige Andes uppfyllelse i livet innebär att bönen blir som andningen, något vi lever med och av, varje andetag behövs.

3. Ät sunt. Ta del av god undervisning varje vecka, helst utan att äta halvfabrikat. Internet innebär en mängd möjligheter att lyssna till förkunnelse. Dessa möjligheter är bra men medför även problem. I Nya Testamentet förstår vi att det kommer en tid när människor ska lyssna till den undervisning som kliar i öronen, alltså sånt vi själva gillar. När vi väljer vilken undervisning eller vilken predikant vi föredrar och det frånkopplas en tillhörighet i en församling riskerar vi en slags religiös otrohet. När man frånkopplar ansvar och relationer från undervisning och förkunnelse tar man stora risker. Om någon inte har fått förtroende för mer än den egna bloggen, ska man då ta efter dessa även om de skulle skriva något man själv gillar? Om människor är briljanta att tala men gör det mest om sig själva och inte om Kristus, är det då sann förkunnelse? Blir Jesus ärad, är det Bibeln som förkunnas och finns det en koppling till en församling? Där har du tre bra frågor att ställa innan du läser eller lyssnar. Ät sunt.

4. Rör på dig. Erbjud dig att tjäna församlingen utan baktankar och helst utan projekttänkande. Det finns undersökningar som visar att vi mår bra av engagemang, och det är väl bra att må bra, ändå är det klent som motivation för den troende människan. Vi tjänar inte för att må bra, vi tjänar för att Gud vill det och har gett oss en kallelse. Kallelsen innebär ett utgivande på samma sätt som den också innehåller efterföljelse till Jesus. Att vara barn är den ena sidan av gudsrelationen, förvaltare den andra. Det finns ett syfte med livet i nuet och det är i tjänandet vi upptäcker mycket av detta. När alla har en tjänande hållning blomstrar församlingen. Vänta inte på att någon ska fråga, erbjud dig istället att vara med och hjälpa till. Om du gör det och gör det väl oavsett vilken uppgift du får kommer du och församlingen att växa. Det faktum att vi är Guds barn ger oss inte orsak att bete oss barnsligt, vi bör uppnå en sådan mognad att vi förstår att ansvarsbärande behövs och att allt tjänande i ett hushåll inte går på lust och inspiration. När vi tar vårt ansvar som kristna kommer glädjen som frukt, om vi letar efter glädjen och lever oansvarigt blir effekten den motsatta. Med oordningen följer tristess och ständig otillfredsställelse, låt oss istället gå på den upptrampade väg som redan är välsignad. Vi är skapade till tjänande och förvaltarskap, redan till den första människan gavs denna uppdragsbeskrivning. Idag kan vi med hjälp av den helige Ande tjäna Gud i församlingen genom hela livet. Församlingarna behöver inte tidsbegränsade och projektavgränsade förhållningssätt, församlingarna behöver uthållighet och positivt ansvarstagande. Se till att du är i rörelse, att din tro får konkreta och uthålliga uttryck genom kyrkan. 

5. Dela på din tidslinje. Var ett exempel i generositet i de små mötena och vem vet, kanske kommer du vinna en människa till den stora relationen med Jesus. Någon har sagt att när du har resurser, använd då inte dessa till att bygga högre staket, använd dem istället till att bygga ett längre bord. Det vi har kan vi använda för att beskydda oss eller för att förmera det vi fått. Det finns ett tydligt sådd- och skördeperspektiv i Bibeln, ett orsaks- och verkanssamband. Man skulle kunna säga att tiden är sådden och evigheten är skörden. När man lever med evigheten som resonans blir nuets njutning inte fullt så attraktiv. Istället blir det enkelt att dela med sig, att ge vidare, att bjuda utan att få igen. I de små mötena på gymmet eller på affären har du en möjlighet att agera generöst. En del av dessa små möten kanske blir till goda relationer och mitt i detta kan vi upptäcka att tron får delas med en ny person. Det stora finns i det lilla och när vi delar tron på vårt livs tidslinje växer tron hos oss och andra.

Låt oss tjäna Honom, den Evige, han som har sann rätt att definiera alla våra dagar.

/Daniel Alm