Pingst Ledare Anmälan öppen till höstens regionala inspirationsdagar

Den lilla församlingen på mindre orter

Jag kollade igenom dokumentärserien med PO Tidholm, ”Resten av Sverige”. I de tre avsnitten besöker han olika orter som kämpar med utflyttning och inte är med i den växande delen av Sverige, läs storstäderna och högskoleorterna. Sverige dras idag isär alltmer genom urbaniseringen och den tveksamma uppfattningen att det skulle vara bättre att bo i Stockholm än i Sorsele. Det är säkert bättre när det gäller jobbmöjligheter, kommunikationer och kulturutbud men det känns sorgligt om det också skulle innebära en nedsättande hållning gentemot mindre orter.

Björnstorpskyrkan i Oskarström

Jag reser en hel del i både större och mindre pingstförsamlingar, besöker nystartade kyrkor i urbana miljöer men också pingstkapell där man kan känna en viss doft av dåtid i rummen. Precis som skolor, bensinmackar och affärer läggs ner i glesbygdsområden minskar också antalet frikyrkor i skogslän och mindre befolkade områden. Jag är uppvuxen i Vetlanda kommun och vill minnas att det fanns åtta pingstförsamlingar i denna kommun på kanske 25 000 invånare då, av dessa har några upphört, några har blivit samarbetsförsamlingar och en ny har tillkommit sen 1980-talet. Vetlanda ligger mitt emellan Jönköping och Växjö och är inte en självklar pendlingsort till någon av dessa utan behöver ha egen attraktionskraft. Stora industrier som SAPA och trähusindustrin tillsammans med mängder av småföretag har gjort att Vetlanda klarat sig relativt väl ändå.

Jag är uppvuxen i en liten församling och hade min första församlingstjänst i en liten församling. Om det kom 40 människor och firade gudstjänst i Oskarström tyckte jag att det var fantastiskt mycket folk, oftast var vi 20-25 samlade. Vilka är då den lilla församlingens möjligheter och utmaningar. Här kommer några tankar jag vill skicka med:

  • Försök inte kopiera de stora församlingarna. Jag inser att vi ofta i våra konferenser och i mediabevakningen av strömningar inom kristenheten belyser det som händer i de större städerna. Mycket av detta är naturligt och vi behöver verkligen ha många och stora församlingar i t.ex. Stockholm. Jag drömmer om flera pingstförsamlingar som samlar 10 000 människor till gudstjänst varje söndag i Stockholm, ingen tvekan om att vi behöver växa i storstäderna. Men när det gäller mindre orter behöver vi också lyfta goda exempel på t.ex. gudstjänstfirande med 25 människor, ledarskap i en församling med 50 medlemmar etc etc. Jag ser det inte som att man är en mer framgångsrik pastor om man har en stor församling eller en liten, vårt mått på framgång måste vara trohet till vår tjänst som den har getts oss i vår kallelse oavsett storlek på dess omfattning. Om Gud har gett någon förmåga att leda tio människor gör den fel om den ständigt längtar efter att kunna leda 100. Det autentiska, genuina i att älska Gud och den gåva och det mandat man fått leder till vila, där växt kan komma från naturlighet och inte ur en plastisk pressande avundsjuka. Givetvis kan både en tjänst och en församling växa med tiden men det är så viktigt att den får göra det ur något givet, inte ur något taget. Den bästa ledarskola jag någonsin gått i heter sju års föreståndartjänst i Filadelfiaförsamlingen i Oskarström, jag är så oerhört tacksam för de åren. Jag lärde mig att bära ansvar, att stå ensam ibland med projekt, att inte ha så många att fråga om hjälp, och samtidigt se den enorma värme, generositet och välvilja som finns i våra små församlingar.
  • Älska inte verksamhetsvisionen. Jag tycker mig se något som ofta begränsar den lilla församlingen och det är önskan att göra allt som den stora församlingen gör. Man vill ha café och secondhand, mediaproduktion och ett coolt instagramflöde, lovsångsband och reklamkampanjer, gudstjänstserier och konfirmationsgrupper, missionsarbete och körverksamhet, listan kan förlängas och förlängas. Jag tror många mindre församlingar skulle minska sin verksamhet med gott samvete och istället söka relationer och gemenskap ur vilken aktiviteter kan komma. Det kanske är bättre att ha en gudstjänst i månaden för att kunna hålla gemenskapsträffar i olika hem varje vecka? Tio människor i ett hem är värme och glädje, tio människor i ett kapell kan vara deprimerande. Älska människor, inte verksamhet.
  • Tänk regionalt. Jag och Andreas Ardenfors, verksamhetsledare för Pingst församling, ordnar länsträffar där vi uppmuntrar till regional samverkan. Jag fick visionen efter ett samtal om situationen i ett av våra län, Gävleborgs län. Vi behöver en bredd i ledarskap som inte är självklart i den lilla församlingen men vi behöver också praktisk samverkan. Om vi tror att församlingen mår bäst när den leds av både apostlar, profeter, herdar, evangelister och lärare, ja då behövs samverkan för att kunna ta del av detta. Om vi inte kan ha ett sommarläger själva kanske vi kan ha det tillsammans med tre andra församlingar etc etc. Här finns en utmaning för de stora församlingarna i en region. Man måste använda sin storlek till att vara generös och ge stöd och låta sina resurser komma andra församlingar till del, man måste dra rätt slutsats av sin storlek. Om stora församlingar vill ta och dra till sig kommer det inte bära den bästa frukten, istället ska vi vara gudsrikesorienterade och våga ge av det vi har. Regional samverkan kommer att stimulera de små församlingarna och även bli till välsignelse i större församlingar.
  • Tänk nutida. Även om man inte kan ha en modern produktion av allt man gör i den mindre församlingen tror jag ändå det är viktigt att skapa en miljö som på något sätt ändå andas nutid. Jag tror att man behöver tänka till på hur det ser ut i kyrkans foajé,  vad händer halvtimmen innan olika samlingar börjar, vem tar hand om nya besökare? Sätter alla vana deltagare sig i god tid och väntar på att något ska börja eller skapar vi en rörlig miljö där det är enkelt att vara ny? Kanske man hellre ska ha en facebooksida man faktiskt uppdaterar än en hemsida med utgångna datum? Gör allt ni kan för att använda språk och uttryck som går att förstå även om man skulle vara ovan i kyrkan. Börja prata som om nya människor är där redan innan de kommit.

I pingströrelsen finns många av våra 440 församlingar på mindre orter. De är avgörande för rörelsens utveckling och framtid. Den lokala närvaron är pingströrelsens absoluta styrka, vi vill inte lägga ner församlingar, vi vill att de ska utvecklas och förnyas samtidigt som vi hedrar och uppmuntrar nyplanteringar. Vi vill ha så många lampor som möjligt tända, som lyser evangeliets ljus och berättar om Jesus med både andlighet och folklighet som kultur. Jag älskar den lilla församlingen, jag är själv en frukt av den lilla församlingen, jag tror på den lilla församlingen som en fullvärdig gemenskap.

”Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket.”

Lukasevangeliet 12:32

/Daniel Alm