Är erfarenheten av Gud oviktig?

Det finns en passage i Apostlagärningarna där Paulus resplaner flera gånger stoppas av Anden. Tänk att bli hindrad av Gud själv, det är nog inte den enklaste korrigeringen att bära. Efter två nej fick han till sist sitt ja i en vision om natten och därigenom kom evangeliet till europeisk mark. Men hur är det egentligen med våra olika erfarenheter av Gud, vad får de för konsekvens för vår tro och för vårt engagemang?

Vad är våra personliga erfarenheter egentligen värda? Någon säger att teologin inte alls får byggas på egna insikter. En annan bär på så dåliga minnen att man inte längre vill gå till kyrkan. Det kanske vore bättre om man helt kunde frikoppla tron från egna erfarenheter? Skulle det skapa en bättre teologi? Jag tror att till och med dåliga erfarenheter kan vara bättre än inga erfarenheter alls. I begreppet erfarenhet ryms både en historik och en föraning om det som kommer.

Erfarenheter är något man gör och de är ofta större än vår möjlighet att beskriva dem. Det finns en vackert balanserad ödmjukhet här. Vad kan inte hända om vi uppvärderar den personliga erfarenheten av en tro levd i gemenskap utan att själva svälla? Vi lär inte växa genom att nedvärdera egna eller andras andliga erfarenheter. Det måste finnas något mer i livet än att titta på när andra lever det. Man lär inte gudstjänst, man gör gudstjänst. I kyrkan ska ingen publik finnas, där kan vi alla vara deltagare.

Erfarenheter är något mer djupgående än känslomässiga upplevelser eller kalla fakta. Det finns obeskrivbara men outplånliga livserfarenheter du kan göra. De bär på mer information än ett provresultat. Sanningsanspråken från Israels folk i Gamla testamentet låg i deras berättelser och inte i historiska faktadeklarationer, enligt teologen Walter Brueggeman.

Dessa sinnesförnimmelser låter sig inte begränsas likt ett slutbetyg, i stället finns något dynamiskt framåtriktat i en hoppfull berättelse.

Trots att aposteln Paulus fick ett nej visste han att det fanns ett grundläggande ja där ute någonstans, eftersom han bar ett sådant inom sig.

Jag är mer rädd för brist på erfarenheter än för dåliga erfarenheter. Det är ett större problem med en inomvärldsligt avpersonifierad och isolerad kunskap än en teologi som sätter passionen i brand. Dina personliga erfarenheter är inte bara dina egna, det är genom dem en hel värld kan förändras.

Daniel Alm

Krönika publicerad i Dagen 20 juni 2018