”Gud såg till att jag kom hit”

Det kalla regniga vädret övergår i en varm och välkomnande atmosfär innanför dörrarna till PMU Second hand i Hässleholm, som ligger centralt i en före detta bilhall. Personalen är flitigt sysselsatt med att gå igenom varor. Ett bord är fullt av gosedjur som har tvättats och nu prismärks för att bli till glädje för nya barn. Det var just önskan att göra en insats för barnen som fick Pingstförsamlingen att starta butiken 1998.
– Det fanns stora behov av hjälp till Rumänien och församlingen ville hitta ett sätt att samla in pengar, berättar pastor Lasse Bjervås. Vi har alltid arbetat väldigt hands on.

Second hand-butiken beskrivs som församlingens sociala nav och kallas ofta för Pingstkyrkan av hässleholmsborna. För många har det blivit en lördagstradition att åka hit och ta en fika. På Mors dag stod medlemmarna utanför butiken och på torget och delade ut 1000 röda rosor till alla mammor som kom förbi. Uppdraget att ge Jesus till folket, såväl andligt som socialt, står i centrum.
– Församlingsplantering genom second hand är vår vision säger Bjervås.

Den sociala betydelsen har blivit ännu tydligare under coronapandemin.
– När vi inte kan ha några gudstjänster i kyrkan är detta den plats där vi ändå dagligen har kontakt med människor. Det är oerhört värdefullt för oss som församling, berättar Erika Hanson, biträdande butikschef och pastor med inriktning på ungdom i församlingen.
– Här möter vi individer i olika livssituationer och får möjlighet att betjäna dem diakonalt.

Varje förmiddag klockan 10.00 hålls en andakt i butiken, där alla som är på plats är måna om att vara med.
– Det är få gånger jag är så noga med vad jag ska säga som under dessa möten, säger Håkan Nilsson, vikarierande butiksföreståndare. Det känns ännu viktigare än under söndagens gudstjänst.

Ett 40-tal församlingsmedlemmar är aktiva i second hand-arbetet. Dessutom hjälper många från andra församlingar i trakten till och får därigenom del av intäkterna till sina egna projekt. Lasse Bjervås beskriver medlemmarna som jobbar ideellt i butiken som allkonstnärer, vars uppdrag täcker in både människor och prylar.
– De är församlingens ansikte utåt lika mycket som jag är som pastor, konstaterar han.

Många av volontärerna är äldre och nu när allt fler fått sitt vaccin mot covid-19, kan de jobba igen. Efterfrågan på varorna är stor.
– I lördags nådde vi maxtaket av kunder flera gånger och fick med jämna mellanrum stänga dörrarna, berättar  Håkan Nilsson.

Sedan 2010 är detta en PMU-butik och dess omsättning är 4,5 miljoner kronor. Bland annat stöttar församlingen, med sin del av överskottet, barn och ungdomar i Serbien med läxhjälp. Även vid katastrofer bidrar butiken med medel. Efter explosionerna i Beirut 2020 ville församlingen exempelvis göra en insats.
– Det är fantastiskt med det nätverk av kontakter som PMU har. Tack vare det kunde vi förmedla pengar redan två veckor efter katastrofen, berättar Bjervås.

Men det finns också många behov på hemmaplan där Pingstförsamlingen genom butiken gör skillnad. Här samarbetar man bland annat med Svenska kyrkan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten.
– Alla vet att vi finns och hör av sig när det finns behov att fylla, säger Erika Hanson. Exempelvis brukar Kvinnojouren vända sig till oss när ett hem ska fyllas med möbler.

I pandemins kölvatten kommer det att behövas fler sociala insatser framhåller Lasse Bjervås och berättar om tankarna på att expandera och bland annat öppna soppkök.
– De människor som hade det tufft redan tidigare kommer att få det ännu svårare och genom butiken kan vi möta behoven spot on.

När pandemin kom förlängdes öppettiden med en dag till i veckan och just nu jobbar 15 personer i butiken genom insatser i samarbete med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
– Denna personal har varit hjältar under coronatiden. Det hade aldrig gått utan dem, säger Lasse Bjervås.

Kalle Isaksson började jobba i butiken för 2,5 år sedan och har ansvar för möbelavdelningen. Då hade han varit sjukskriven för utmattning sedan 2010, efter att ha jobbat bland annat på fabrik, som lastbilschaufför och som lärare.
– Jag var helt inställd på att mina arbetsdagar var över. Men här fungerar det igen, säger han och det glimmar till i hans ögon. Jag har haft så svårt att hitta rätt i mitt liv men nu har jag äntligen gjort det.
Han visar mig en italiensk designsoffa och berättar om dess värde. Det är tydligt att han har ett genuint intresse för sitt område men också en passion för ändamålet att lindra nöden i världen.
– Det känns riktigt bra att putsa upp en pall och samtidigt räkna ut hur många matpaket den kommer att generera till behövande. Jag har aldrig känt en sådan helhet i det jag gjort som här.

Den enda gång Kalle Isaksson stannat hemma var då han blev sjuk i covid-19. Ett ryggskott höll honom däremot inte borta från jobbet.
– Jag tyckte att jag lika väl som att hålla mig stilla där hemma kunde sitta här vid ett bord och sortera spel, ler han.

Efter många år i ensamhet hade han vant sig vid den tillvaron, men nu trivs han med att ha människor omkring sig igen.
– Gemenskapen här är unik, den är inkluderande, säger han. Jag tappar tålamodet hela tiden men här respekterar de mig och ser när jag inte orkar mer. Jag känner att jag får vara mig själv och att de ser mig som en vän, inte bara en kollega. Jag är trött efter mina fyra timmar varje dag, men också väldigt nöjd.

På textilavdelningen står Anette Malmborg och Erika Wallin och sorterar, mäter och prissätter kläder, dukar och gardiner.
Även Anette drabbades av utmattning för sju år sedan. Hon arbetade som undersköterska på Vårdcentralen och hade även en egen mottagning för rökavvänjning. Hon var en person som alltid ställde upp, men till sist så brast det.
– Detta är en fantastiks arbetsplats. Jag känner mig trygg i att inte vara ensam om mina erfarenheter och att möta förståelse även under mina dåliga dagar.

Erika Wallin hänger upp några plagg och ser till att en skyltdockas scarf och hatt sitter som de ska:
– Jag älskar att jobba med second hand och handlar helst begagnat till mig själv också.
Hon har haft ett tufft liv och värdesätter den gemenskap och omtanke som finns här.
– Här blir jag påmind om att Gud finns och att han bryr sig om mig, vilket jag annars kan glömma efter allt jag varit med om. Det är lätt att prata med dem från församlingen. De lyssnar. Jag tror att det var Gud som såg till att jag kom hit.