Kakor, chokladmjölk och julevangeliet

I år firar han jul tillsammans med sin fru Ulrika och hennes familj i Stockholm. Han ser fram emot julen, och kanske särskilt julaftonens morgon.

– Vi brukar gå upp redan klockan sex på morgonen för att dricka chokladmjölk med vispgrädde och äta tre sorters kakor. Det är en tradition jag har fått från min frus sida.

Rasmus Troedsson är inte uppvuxen med kristna traditioner; de har kommit senare. Men nu är jultraditionerna viktiga för honom. På Juldagen går han till julottan. Och på julafton är det en särskild text som han gärna vill läsa.

– För mig är julens budskap viktigast och då är det underbart att få läsa julevangeliet och tänka på det som hände. Kakor i all ära, men de kan jag äta varje dag, säger han och skrattar.

LÄS MER: Lili-Ann fann sitt människovärde i mötet med Gud

Julen var som en skräckfilm

Julen har inte alltid varit förknippad med varma och positiva känslor för Rasmus Troedsson. Under många år levde han med ett ständigt begär efter alkohol.

– När jag mådde som sämst och alkoholen ägde mig var julen som en skräckfilm. Den påminde mig om min ensamhet, mina rädslor och min förnedring, berättar han.

Vändpunkten kom 1996, efter att några vänner hade markerat att de inte längre ville umgås eller arbeta med honom. Han tänker tillbaka på en särskilt omtumlande upplevelse.

– Jag minns att jag stod i Stockholm och blickade ut över Dramaten. Jag tänkte att livet var helt outhärdligt och att jag borde skärpa till mig.

Men i stället för att skärpa till sig och sluta bete sig illa mot människor tänkte han att han aldrig mer skulle skämmas för att stjäla, ljuga och bedra.

– I nästa sekund upplevde jag att Gud talade till mig och sa: ”Nu räcker det, Rasmus!” Jag förstod inte i den stunden att det var Gud, men efteråt har jag förstått det. Gud förlorade nog tålamodet med mitt vidriga beteende.

Efter sex veckors nykterhet hamnade han på en fest, den 15 december 1996.

– Jag minns att jag svepte flera dricksglas med Melonvodka den kvällen, men sedan dess har jag inte druckit en droppe.

Rasmus Troedsson tar inte nykterheten för given, och han går fortfarande på möten med likasinnade.

– Jag hade ett konstant begär till alkohol i nästan fem år efter den där händelsen i december 1996. Men sedan var det som att Gud lyfte bort suget, säger han.

”Tron på Gud handlar inte om att leva upp till en massa saker. För mig är tron en slags tillit, där jag bestämmer mig för att lita på att Gud har omsorg om mitt liv”

Mötet med Gud ledde till att Rasmus Troedsson började be sina böner. Och det har han fortsatt med.

– Jag tycker det är så fascinerande att jag alltid får hjälp när jag ber Gud om lösningar på mina problem. För så är det, utan undantag, säger han med eftertryck.

Men han är inte alltid överens med Gud. Han beskriver relationen med Gud som ”en ständigt pågående kärlekskonflikt”.

– Om vi alltid tyckte lika vore skillnaden mellan Gud och mig inte så stor. Det är i och för sig en attraktiv tanke, säger han och skrattar, men konstaterar samtidigt att det är väldigt uppblåst och förmätet att tänka i sådana banor.

Rasmus Troedsson återkommer ofta till nåden under vårt samtal. Han är noga med att betona att tron inte är förknippad med prestation och allehanda kravspecifikationer.

– Tron på Gud handlar inte om att leva upp till en massa saker. För mig är tron en slags tillit, där jag bestämmer mig för att lita på att Gud har omsorg om mitt liv, förklarar han.

LÄS MER: Mosas flykt ledde hem

Så det handlar inte om att bli en bättre människa?

– Förhoppningsvis blir jag ju det, men det börjar inte där. Tron handlar inte om att jag ska lyfta mig själv i håret och bli lite bättre. Det handlar snarare om att inse att jag är i ständigt behov av nåd och förlåtelse.

Och det är detta som är ett av julens centrala budskap, menar han.

– Julen handlar ju om att Gud väljer att komma till oss, och möta oss i ögonhöjd. Eftersom vi inte klarade att lyfta oss upp till honom.

Att bedöma andra människors framsteg med Gud ser han som ett utsiktslöst projekt.

– Alltså, det här betygsättandet av varandras liv som vi ägnar oss åt, det tror jag inte på. Ytterst sett är det ju bara Gud själv som vet vilka framsteg vi gör.

För att beskriva skillnaden mellan Rasmus Troedssons förr och nu tar han bilden av en fånge som har blivit frisläppt.

– Jag är inte längre fångad i mina egna begär, för Gud visar mig en väg ut till något bättre där jag kan leva i goda relationer. Och samtidigt visar han mig nåd när jag misslyckas. Ibland kan jag faktiskt känna att Gud viskar i mitt öra: ”Jag älskar dig oavsett!”.

”Jag är inte längre fångad i mina egna begär, för Gud visar mig en väg ut till något bättre där jag kan leva i goda relationer. Och samtidigt visar han mig nåd när jag misslyckas. Ibland kan jag faktiskt känna att Gud viskar i mitt öra: ”Jag älskar dig oavsett!”

Berättar gärna om Jesus

Sommaren 2020 var Rasmus Troedsson sommarpratare i Sveriges Radio P1. I sitt sommarprogram valde han att prata om Jesus.

– Tron på Jesus är det viktigaste i mitt liv, och det viktigaste i mitt liv vill jag kunna berätta om, säger han när han ska motivera sitt ämnesval.

Han ser det som lika naturligt att prata om Jesus, som att andra pratar om sina fritidsintressen. Men Rasmus Troedsson vill inte ”pracka på” någon sin tro.

– Det där hårdsäljandet har jag väldigt svårt för. Men jag berättar gärna om det jag har upplevt. Om det sedan kan hjälpa någon annan, så är ingen gladare än jag.

Han är noga med att betona att han kan ha fel när det gäller tron. Men ser det samtidigt som sitt ansvar att leva efter sin övertygelse, och att berätta om den.

– Jag skulle önska att alla ville ta ansvar för sina liv genom att leva efter sina övertygelser. Jag berättar gärna om min övertygelse, och lyssnar gärna på andra som berättar.

Rasmus Troedsson värjer sig mot tanken att han skulle vara en förebild, även om han är medveten om att kändisskapet leder till att fler blickar riktas mot honom som person. Han ser kyrkan som ett slags ”själens sjukhus” snarare än ”de förträffligas gemenskap”.

– Det är faktiskt en dålig idé att titta på mig om man vill stärka sin tro, för jag brister i så mycket. Jag brukar tänka att det är tur att det inte är mig det handlar om, utan om Jesus.

Han återkommer till julens budskap, och det behov som finns hos varje människa.

– Julen handlar om att Gud sträckte sig ut till varje människa – ingen är mer eller mindre värd än någon annan. Vi har alla samma behov av kärlek, ömhet och barmhärtighet.

[addthis tool=”addthis_inline_share_toolbox”]