Mosas flykt ledde hem
Som sjuk och papperslös flykting tvingades afghanske Mosa Rzai fly från Iran. I Jönköping fann han inte bara en tro på Gud utan också en ny, stor familj i pingstförsamlingen.
Text och foto av Gabriella Mellergårdh
___________________________________
Mosa Rezai är kristallklar i sin berättelse. Tron på Gud gav hans liv en ny inriktning och en ny, stor familj. Idag brinner han för att fler ska lära känna Jesus.
Vi möts i pingstkyrkans café som idag också är Mosas arbetsplats. Han började som volontär i kyrkan, men är nu timanställd som integrationsguide.
– Jag har jobbat mycket med händerna innan, men nu tycker jag om att jobba med människor. Det passar mig, säger Mosa.
Han är 27 år gammal, född i Afghanistan men uppvuxen i Iran tillsammans med mamma, pappa och fyra yngre syskon. Vägen in i arbetslivet gick via byggbranschen där Mosa arbetade som murare, men när han var 17 år insjuknade han i reumatism.
– Det var en väldigt tuff tid, jag blev typ förlamad i två år och kunde inte jobba, säger Mosa.
Som papperslös afghan boende i Iran är möjligheterna till arbete begränsade. Familjen valde därför att flytta från de södra delarna av landet till huvudstaden Teheran där Mosa lärde upp sig inom sömnad och började jobba som skräddare med flera anställda. Men problemet kvarstod att han var papperslös, något som kunder utnyttjade genom att inte betala. Problemen eskalerade och svåra konflikter uppstod samtidigt som Mosas sjukdomstillstånd försämrades.
– Jag kunde till slut inte fortsätta, även fast det var jag som inte fick betalt så var det jag som måste fly. Det var inte lätt att lämna sin familj och inte veta när man träffas igen, säger Mosa.
”De berättade för mig om kyrkan och om Jesus, och det var spännande”
Han hade en kusin som bodde i Sverige och därför föll valet på just detta lilla land i norr.
– Men han berättade aldrig om snön och kylan! Mosa skrattar.
Den 16 november 2015 landade Mosa i Malmö. Efter ett par veckor förflyttades han till Jönköping och därifrån vidare till ett större flyktingboende på äventyrsparken High Chaparral utanför Hillerstorp. Efter nästan ett halvår i de småländska skogarna fick Mosa flytta till ett boende på Tokeryds Herrgård utanför Jönköping. Där hölls regelbundet ett språkcafé av en grupp från Missionskyrkan i Bankeryd.
– Det var där jag började lära känna svenskar som jag fortfarande har kontakt med, berättar Mosa.
Kontakten fördjupades när Mosa började besöka de nyfunna vännerna hemma hos dem.
– De berättade för mig om kyrkan och om Jesus, och det var spännande.
LÄS MER. ”Jag fick en hel barndom på två år”
Mosa är född i en muslimsk familj. För Mosa handlade det mest om tradition, att följa med strömmen och göra som alla andra, utan att ställa några frågor. Men hans kusin hade blivit kristen i Sverige.
– Och direkt när jag kom till Sverige började han prata med mig om Jesus. ”Du måste hitta en kyrka”, sa han. Och jag blev nyfiken.
Kusinen kom och hälsade på Mosa när han flyttat till Tokeryd, och han fortsatte att insistera: Du måste gå till en kyrka där det finns folk som kan prata persiska. Tillsammans en söndag morgon gick de till busshållplatsen och sökte på Google: kyrka Jönköping tolk persiska.
– Då såg vi en kille från förläggningen som gick rakt ner mot stan, och jag tänkte, det är söndag – han måste vara på väg till en kyrka. Så jag sprang efter honom.
Ali, som killen hette, hade lurar i öronen och hörde inte Mosas rop. Däremot blev han livrädd när Mosa tog tag i hans axel och frågade: Var ska du? Men när Ali förstod att Mosa var på jakt efter en kyrka sken hans ansikte upp: Jaa, vi går till kyrkan!
– Det var då jag kom till Pingstkyrkan. Där började min resa, säger Mosa.
Här var det plötsligt okej att ställa frågor. Mosa hade alltid undrat varför han skulle be fem gånger om dagen och framför allt – varför skulle han be på arabiska?
– Jag hade rabblat ord som jag inte förstod. Jag är ju persisktalande. Om Gud förstår alla, varför ska jag då inte be på mitt språk?
Mosa började läsa Bibeln och jämförde med Koranen. Han gick också en alphakurs för persisktalande och den 18 september 2016 döptes Mosa i Pingst Jönköping.
– Ni kommer att lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria. Ni är Guds tempel och Guds ande bor i er. Smaka och se att Gud är god. Det är bibelverser som har betytt mycket för mig, säger Mosa.
Samtal och själavård har också hjälpt honom att hitta vägen fram. Och han är tacksam för att det positiva beskedet om uppehållstillstånd kom så snabbt, efter den första intervjun.
– Det var nästan ett mirakel.
”Församlingen, vi är som en familj, verkligen.”
Mosa har kämpat hårt för att lära sig svenska. Det tidsbegränsade uppehållstillståndet har redan förlängts ytterligare tre år och han ser fram emot att så småningom få ansöka om svenskt medborgarskap. En timanställning som truckförare på Electrolux kombineras med timanställningen i Pingstkyrkan. Han har också nyligen börjat på en utbildning till ortopedtekniker vid Jönköpings yrkeshögskola.
Hans egen sjukdomsbild har förbättrats med tillgång till god behandling i Sverige.
– Jag mår mycket bättre och har börjat träna på gymmet igen, säger Mosa och ler.
LÄS MER. Helena blev helad i ett ögonblick
Familjen hemma i Iran mår också bra, även om situationen i landet är tuff, berättar Mosa.
– Mina syskon vet att jag har blivit kristen och de säger att ”det är ditt liv, du får bestämma”. Yngre är lite mer öppna. Men mina föräldrar vet inte än, jag kan inte bara ringa och förklara, säger Mosa.
Han har vänner som berättat för föräldrarna om sin omvändelse och som fått till svar att ”du är inte längre mitt barn”.
– Det är inte så lätt. Det behövs ett mirakel, säger Mosa.
Men samtidigt har han fått en ny och mycket större familj.
– Församlingen, vi är som en familj, verkligen, säger Mosa.
Och stödet från familjen i församlingen betydde mycket när Mosas omvändelse blev känd på flyktingboendet.
– Innan var det alltid ”hej kompis, bästa vän”, men när jag blev kristen bröt de kontakten med mig och det var jättetufft. Jag fortsatte ändå att hjälpa dem och många av de som var mest elaka har faktiskt också kommit till tro. De har bett mig om förlåtelse, säger Mosa.
Och när allt ställs på sin spets är det Jesus som ger Mosa tröst och hjälp.
– Jesus är allt för mig. Han är min pappa, min vän. Speciellt under coronatiden när vi inte har kunnat träffas som vanligt i kyrkan, så har jag ändå alltid någon att prata med. Och jag behöver inte ens prata svenska med Gud!
Mosa skrattar.
– Människor förändras, människor kan man inte alltid lita på. Men Jesus förändras aldrig.
[addthis tool="addthis_inline_share_toolbox"]
Läs fler livsberättelser
Fri från ångest och fylld av hopp
Helena kämpade med ångest och sökte efter meningen med livet. Genom LP-verksamheten fick hon svar på sin bön och fann härlig gemenskap.
Ola ser Gud i ekvationen
När siffrorna fick liv blev de Ola Hössjers stora projekt. Ändå är det inte matematiken som är hans passion utan att använda den för ett högre syfte.
”Tron på Jesus är det viktigaste i mitt liv”
Mest förknippad är han kanske med kyparen Bellan Roos i SVT:s serie Vår tid är nu. Men huvudrollen i Rasmus Troedssons liv spelas av en helt annan person – en person han gärna talar om.
Får vi ge dig en Bibel?
I Bibeln kan du bland annat läsa om vad bön är och om Jesu liv. Vi vill gärna ge dig en Bibel, klicka in via knappen så skickar vi hem en till dig!