Mitt i kriget i Ukraina finns den kristna församlingen där för drabbade människor. Yuriy Kulakevych är pastor i en pingstkyrka i Kiev och tillsammans med sina medarbetare arbetar han outtröttligt vidare trots svåra omständigheter.

– När kriget kom såg vi långa köer av människor som sökte sig till kyrkorna, där de visste att de skulle få hjälp. Kyrkan var snabbast i att ge respons och mest proaktiv och flexibel inför behoven i landet, säger han.

De tecken som de ser i både stort och smått på att Gud är trofast, ger dem styrka att ta sig igenom mörka tider.

– Trots att vi har förlorat stora jordbruksområden som blivit ockuperade eller minerade, så gav de fält som kunde sås en exceptionellt god skörd i år. Medlemmar tog med sig frukt och grönsaker till kyrkan och berättade om hur Gud trots kriget fyllde deras behov, berättar Yuriy.

I församlingarna delas också berättelser från soldaterna på stridsfältet. De brukar spela in korta videos om vad som händer. ”Man ser hjulspåren i marken och minorna, men de exploderade aldrig trots att vi körde över dem,” sa en av dem nyligen.

I skrivande stund är Yuriy på besök i Sverige för att tillsammans med svenska Pingst och representanter från andra länder planera hur man kan nå ut i olika insatser för att förmedla hopp i en tid av krig och oro i världen.

– Under våra olika omständigheter arbetar vi hårt och kämpar ibland för att uppfinna hjulet själva. Men cykeln har redan trampats många varv runt jorden av andra, så varför inte lära sig av deras erfarenheter, säger han.

Yuriy föddes och växte upp i regionen Rivne och man kan säga att han fick den kristna tron med modersmjölken. Men han insåg också tidigt att det kunde vara farligt att stå för sin tro på Gud.

Läs även: Miriam såg sig själv med nya ögon

Hans farfar var pingstpastor och skickades av regimen till arbetsläger i Sibirien. En kusin sändes till en fabrik för att exponeras för de giftiga kemikalierna i avsikt att de skulle bli hans död.

– Det var tufft på 1980-talet. Min far var yngst i familjen och han blev förföljd på många sätt. Bland annat beslagtogs halva hans lön, vilket gjorde det svårt att försörja en familj med sex barn.

Idag är Yuriy engagerad i kommissionen för religionsfrihet. Det är ett arbete som till stor del sker i det tysta, men som öppnat upp processer och gett resultat.

Det är tydligt att hans eget starka driv för att förmedla sin tro på Gud och hjälpa andra människor har gått i arv. Fastän Yuriy själv aldrig fick träffa sin farfar så präglades han av föräldrarnas berättelser om honom och hur han var förvissad om att hans barnbarn skulle följa i hans fotspår. Eldsjälar som står för det goda behövs idag mer än någonsin i Ukraina.

Kriget innebar en enorm omställning för de kristna församlingarna. Människor flydde ut ur landet, hela kyrkor flyttade från krigszonerna och andra fick sitt medlemsantal halverat. Kvar blev ofta dess ledare och äldre människor som vägrade att lämna sina hem.

Samtidigt har antalet internflyktingar ökat i dessa områden. När kyrkan gav dem mat och husrum svarade de med att erbjuda sina händer i arbete. De anslöt sig till de team som gjorde hjälpinsatser i de ockuperade områdena och de stannade kvar i församlingen.

– De fick uppleva att församlingen är en gemenskap av omtänksamma människor. Du ser det över hela Ukraina, hur flyktingar ansluter sig till kyrkornas hjälparbete och förstår de goda nyheterna i att Jesus gav sitt liv för alla människor.

Trots de svåra omständigheter som de lever under, så inser de att det finns hopp för deras framtid.

Läs även: Kattas dödslängtan vändes i livsvilja

Samtidigt arbetar församlingarna under förhållanden som är mycket svåra. Minnena från förra årets kallaste månader, då de ibland kunde vara utan el och vatten under lång tid, oroar och nu är det vinter igen. Yuriy berättar om hur hans 14-årige son som ansvarig för familjens vattenförsörjning fått gå långt varje dag för att först stå i kö och sedan bära med sig vattnet hem.

– Vi försöker att utveckla alternativa uppvärmningssystem så att om strömmen går så kan människor sova över i kyrkorna där det finns värme.

Sedan många år tillbaka är banden starka mellan de ukrainska och svenska pingstförsamlingarna och Yuriy värdesätter allt det stöd som de fått sedan kriget bröt ut. Enkla meddelanden via sociala medier betyder mycket. ”Vi ber för er” eller ”Vi har fyllt ännu en container som vi ska skicka till Ukraina.” På söndagarna i kyrkan tar han ofta fram sin telefon och läser de hälsningar som skickats. Då stärks de församlade i vissheten om att de inte är ensamma och orkar fortsätta att kämpa.

– Vi ser människors kreativitet i att hitta lösningar på de problem som kriget medför. Bönderna gör sin del, lärarna sin och vi som kyrka gör vår del genom att ta emot de människor som behöver hjälp.

– Vi ser den enhet som finns mellan människor som förstår sitt ansvar i mötet med krigets faror. Folket håller modet uppe och arbetar för att segra.

Text: Noomi Lind, foto: Josef Maxson