För 20 år sedan hände två viktiga saker i vårt liv. Det första var att vi mötte en man som kom att spela en avgörande roll för oss. Han hette Bert Franzén och när han fick barnbarn väcktes hans intresse för barns andliga situation. Han skrev boken ”Guds försprång – om barnen och Guds rike”.
   Sedan vår ungdomstid har vi funnits med som ledarare i olika verksamheter för barn och ungdomar, vi har gjort ”gudstjänster för stora och små”, där de vuxna leende bänkat sig bakom barnen. Gudstjänster för barnen, men inte alltid med barnen. Det är inte enkelt att tala, leka, sjunga förståeligt utan att vara barnslig. Eller att genomföra barnvälsignelser eller parentationer utan att tala så vuxet så ingen förstår något. Ibland har det kallats ”familjegudstjänster”, då har en del av våra vänner som inte haft barn eller varit gifta uteblivit.
   Talet om församlingen som en familj har orsakat sorg och utanförskap när det i verkligheten borde vara precis tvärtom. Är  den bibliska beskrivningen av familj verkligen det vi i dag kallar mamma, pappa, barn?   Bibeln verkar inte tänka ”kärnfamilj”. Varje familj oavsett antal personer, behöver något större än sig själv. I vår generationssegregerade tid behöver vi öppna begreppet familj. På Jesu tid möttes man i hemmet där alla åldrar fanns samlade.

ÄKTENSKAPET HAR SITT ursprung hos Gud, man skulle kunna säga att vi tror på äktenskapet för att vi tror på Gud. Vi behöver undervisa om äktenskapet, erbjuda äktenskapsutbildningar och våga tala om välsignelsen och arbetet med att vårda sina relationer. I en tid när många av oss tänker i projekt kan det upplevas provocerande att tala om ett livslångt löfte till en annan människa.
   Jesus lyfter fram tanken att inte gifta sig (Matt 19:3–12) i en samtid då allt annat än att gifta sig och få barn var otänkbart. Det är en myt att man genom att gifta sig blir en hel människa. Kan frikyrkans tal om att ”hitta den rätte” begränsa oss i vårt sökande efter Gud? Att själva kärleksrelationen mellan man och kvinna blir en avgud, där den andre ska lyckas med det omöjliga, att uppfylla alla våra behov. Detta kan leda till att vi ställer orimliga krav på den vi lever med. Det är Gud, och endast Han, som kan besvara och uppfylla alla våra behov.
 

JESUS VIDGAR DET biologiska familjebegreppet till förmån för den nya församlingsfamiljen. ”Vem är min mor och mina bröder? Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade; ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och mor.” ( Mark 3:31–35.) Redan här och nu får vi del i den nya familjen.
   Ska vi möta vår tids utmaningar behöver församlingen framträda som en familj där alla får utrymme. När vi möts tillsammans alla åldrar i församlingen skapas förebilder, förebedjare och förtroende. Barn har rätt att se, lära känna och betjäna de vuxna och tvärtom. Att vara ett behovets barn är inte åldersbundet, utan en livsinriktning.
   Församlingen är en plats av försonad mångfald, där Guds hela avbild tillsammans får återspegla Gud och där inte kön eller åldrar spelar ut varandra. Därogifta, barn, gifta, ungdomar, änkor, barnlösa, skilda, föräldralösa och föräldrar delar livet med varandra och bär varandras bördor.
   Det andra viktiga som hände för 20 år sedan var att vi blev föräldrar till Ida Sabine Charisma, en vacker och oförtjänt gåva in i vårt liv. Barn kommer rättvända ur Guds hand till oss. Gud är källan till allt liv. Bert Franzens bok beskriver detta försprång som Gud har i barnets liv. Ett försprång som vi vuxna har ansvar för att det bevaras och växer. Det nyfödda barnet ser Gud i ljuset av mamma och pappa. Senare i livet ser man sina föräldrar i ljuset av Gud.

NÄR VÅR DOTTER VAR TVÅ ÅR reste hennes pappa i olika församlingar, hade skolveckor och barnmöten. En veckokväll då han var hemma var det församlingsledning i vår församling. Pappan försökte förklara för tvååringen att han bara skulle på ett sammanträde och skulle snart vara hemma igen. Sabine började springa i lägenheten, från fönster till fönster, och ropade;” Jag vill, jag vill... jag vill klättra i samma träd som pappa.”
   För oss föräldrar, startade en viktig process som väckte frågorna om det går att vara småbarnsförälder och församlingsanställd, om det är möjligt att bygga en alla åldrars församling. Barn tillhör vuxna, tänk på hela familjen när ni i församlingen skapar verksamhet som ska inriktas till barnen.
   Vad säger Jesus om barnen, familjen och församlingen? Vi kan läsa att Jesus levde nära barnen. Hans ord om dem och hans handlingar hjälper oss att se vilken plats barnen bör ha i våra liv och vårt bemötande. ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig. Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup… Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte. Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? Och om han lyckas hitta det, sannerligen, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit bort. Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad”, Matt 18:1–6,10–14.

LÄRJUNGARNAS FRÅGA TILL Jesus om vem som är störst har upprepat sig i historien. Bekräftelsebehovet som visar sig i att vara störst, bäst och vackrast är tydligt i vår tid. Jesus svarar lärjungarna med att ställa fram ett barn framför dem. Grundtextens ord för barn säger oss att det handlar om människor under tolv års ålder.
   Att vara nära Jesus var eftertraktat av lärjungarna. Jesus ställer ett barn framför dem, Markus förtydligar barnets närhet till Jesus när han skriver att Jesus lägger armen om det. Lukas skriver att Jesus ställde barnet bredvid sig. Jesus ger barnet den plats som lärjungarna så gärna vill ha. Jesus visar oss barnets ställning inför Gud. Samtidigt får lärjungarna och alla vi vuxna en viktig påminnelse om att det är viktigare att fundera på hur man kommer till himmelriket än vem av oss som möjligen är störst och bäst.

VAD HAR BARNEN SOM VI vuxna saknar? Jesus betonar de vuxnas behov av omvändelse, ”om ni inte omvänder er och blir som barnen.” Lärjungarnas samtal och de outtalade tankarna om vem som var störst av dem visade att de hade förlorat något väsentligt. De behövde bli små för att bli störst i himmelriket. Men Jesus påpekar att närheten till honom  är något att återvända till, omvända sig mot igen.
   Även den omvända, rättvända människan, oavsett ålder, behöver syndernas förlåtelse. Jesus påminner lärjungarna om att när ett får går vilse så lämnar herden de 99 andra fåren för att hitta den som är borta och att den himmelske faderns vilja är att ingen av dessa små ska gå förlorad. Ord som bär oss
genom och i sorgen för de många barn som vi upplever på olika sätt och av olika orsaker kommit vilse. Barn hör hemma hos Gud!
   Vi har det gemensamma uppdraget att söka och med glädje finna den vilsegångne. För att vår himmelske faders vilja ska ske. ”Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig”, säger Jesus och identifierar sig med barnen. Gör texten det möjligt att ta emot Jesus och samtidigt visa bort barnen?
   Varje gemenskap kan bedömas utifrån hur barnen tas emot och behandlas. Det är en viktig fråga för våra hem, både i det lilla och det stora församlingshemmet. Församlingen är en familj av familjer. Talar vi med varandra med ord som barn bör höra, umgås vi på ett sätt där barnen kan finnas med? I många församlingar välsignar man barnen, och det behövs övernaturlig hjälp i föräldraskapet. ”Då bad Manoach till Herren: ’Herre låt gudsmannen du sände hit komma till oss igen, och lära oss hur vi ska göra med pojken som ska födas’”, Dom 13:8.

FÖRBÖNEN ÄR VIKTIG, men föräldrar behöver församlingens stöd på flera sätt. Faddrar, öppen förskola, föräldragrupper och barnvakt kan vara församlingens gåva till nyblivna föräldrar.  
   Barnvälsignelsen visar på vår vilja att tillsammans ta emot barnet i gemenskapen och stötta föräldrarna i den andliga vägledningen. En synlig påminnelse om att barnens plats är bredvid Jesus, i hans omedelbara närhet. Barn behöver vuxna med rättvända hjärtan: ”Gud ska vända fädernas hjärta till barnen och barnens hjärta till fäderna”, Mal 4:6. 

Fotnot: Ingrid och Roger Svanell har inspirerats av Patric Forslings undervisning, av boken ”Guds försprång” av Bert Franzén och ”Tillsammanspärmen” utgiven av Pingst. Under årets Lappis kommer de på ondagseftermiddagen att undervisa på temat ”Jesus kallade till sig ett barn & ställde det framför dem… – om barnen, familjen & församlingen.”