På 30 år, under perioden 1915–1945, startades över 560 nya pingstförsamlingar i Sverige. Så växte pingströrelsen fram i stad efter stad. Samma period ökade medlemsantalet från 1010 till 76419 medlemmar. 2000-2005 minskade antalet frikyrkor i Sverige med 230 församlingar, samtidigt planterades 25 församlingar.
   På många platser i världen fortsätter man att se tillväxt och nya församlingar startas.
   I Australien hade pingströrelsen 1977 cirka 9000 medlemmar i 150 församlingar. I dag drygt 30 år senare har man över 215 000 medlemmar i omkring 1100 församlingar.
   Vi har en pionjärhistoria och många rörelser i dag att lära av. Vi har ett allvarligt läge i kyrkan i dag och samtidigt en stor öppenhet vilket hjälper oss att se de stora möjligheter som väntar framför oss med ödmjukhet, mod och stor framtidstro.

NYA FÖRSAMLINGAR HANDLAR inte om en ny stil och förpackning för redan kristna, inte heller är nya församlingar till för missnöjesgrupper från andra församlingar.
   Nya församlingar handlar om att nå nya människor, de är anpassade för nya människor, med hänsyn till nya människor, med gudstjänster för nya människor, med ett språk och uttryck för nya människor.
I Matteus 28:19 säger Jesus; ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag gett er”.
   Tills missionsbefallningen är uppfylld bör vi fortsätta att tänka och agera mission på hemmaplan och bortaplan och fortsätta starta nya församlingar. Gud var den första missionären. Han sände och gav det bästa han hade,  sin egen son, driven av kärlek. Jesus lämnade all härlighet i himlen, kom till jorden, bodde bland oss och blev en av oss. En  issionär
som reser till ett annat land lämnar en del bekvämlighet och gör allt för att lära sig kulturen, språket och tänket hos dem man vill nå.

DET FINNS EN DEL BEKVÄMLIGHET i våra kyrkor också som vi behöver vara beredda att lämna för att fortsätta starta nya församlingar som når nya människor och vi behöver inte lämna landet för att möta människor med en annan kultur och ett annat ”språk” och tänk.
   Vi behöver vara beredda att bli en av dem vi vill nå, dela livets utmaningar med dem och uttrycka Guds kärlek genom relationer i vardagen. Vi har fyra versioner av samma evangelium, skrivna för att nå fram till och kommunicera med fyra olika målgrupper.
Matteus skrev till judarna och börjar med släkttavlansom beskriver Jesus som son av David, som var son av Abraham. Markus skriver kortfattat, rakt på sak till stressade storstadsbor i Rom. Lukas vänder sig till hedningar och tar Jesu släkttavla ända till Adam. Johannes skiljer sig en del i innehåll när han skriver till de gnostiska grekerna för att kunna kommunicera evangelium med dem.
   När vi startar nya församlingar behöver vi därför även starta nya typer av församlingar där vi anpassar vårt uttryck och vår kommunikation till dem vi vill nå, kopplar med kulturen och bygger broar i stället för att bygga murar.

DET BÄSTA FÖR EN NY FÖRSAMLING är att vara sänd av en moderförsamling som kan ge stöd, kompetens och kontakter. De kan också vara med vid start tillsammans med församlingsplanteraren och samtala med de pastorer och församlingsledningar som finns i ortens befintliga församlingar. Ensam är inte stark, det kan vara helt avgörande att ha ett moder - skepp som backar upp, tränar och sänder ut.
   Även församlingsplanteraren behöver en pastor som kan frigöra, skydda och hjälpa. Nya församlingar når inte bara  nya människor utan frigör även nya ledare. Det skapas fler plattformar för fler ledare att växa och utvecklas på. Fler ledare behövs i alla led och de utmanas att komma i funktion, ta ansvar och bli aktiva bärare när nya församlingar startas.
   Nya församlingar börjar med att Gud kallar och utväljer en person som samlar och formar ett team som sedan börjar nå ut i staden. Församlingsplantering är inte för dem som inte orkar med de etablerade församlingarnas utmaningar, det är större utmaningar att starta nytt.
   Församlingsplantering är för dem som är kallade till det och som inte kan låta bli.

MÅNGA GÅNGER HANDLAR DET om att likt Paulus tjäna sina pengar som ”tältmakare” vid sidan om, då man inte kan ta ut lön från församlingen i början. Motivet och drivkraften för en ny församling bör vara passionen att nå nya icke troende människor. Man behöver kunna dela evangelium och förklara budskapet på ett enkelt och lättillgängligt sätt.
   Det är en skillnad mellan att plantera och proklamera.
   När man planterar ett äppelträd gör man det med intention att det skall komma äpplen. När man kan se äpplen kan man kalla trädet vid sitt rätta namn. När man väntar barn är det just väntar man gör. Det är först efter förlossningen man ger sitt barn ett namn. Innan man proklamerar behövs därför en planteringsprocess som börjar med planteraren och sedan planteringsteamet.
   Man vinner allt på att ta god tid på sig med förberedelser, där man börjar med slutet i sikte och bestämmer sig för vilken typ av kyrka man vill bygga och vad man vill skall prägla kyrkan.

ATT STARTA EN NY FÖRSAMLING är inte en enmansshow, det är ett teamarbete. På samma sätt som Jesus valde ut sina lärjungar väljer man som församlingsplanterare ut sitt team en efter en. I ett team finns det olika personligheter och gåvor som kompletterar varandra. Det som förenar är den gemensamma visionen.
   Det är tillsammans med teamet man processar, planerar, ber och samtalar om församlingen man drömmer om. När teamet är format kan man börja vända sig utåt. Nya församlingar handlar om att vinna nya människor genom relationer i vardagen. Inte främst starta gudstjänster.
   De flesta som kommer till tro gör det genom en naturlig vänskapsrelation som redan finns. Det var så de första lärjungarna gjorde. Andreas tog med sin bror Simon Petrus. Filippos tog med sin vän Nathanael till Jesus (Johannes evangelium 1:40–45). Det är så församlingen växer också i dag.

GE GOD TID TILL planteringsprocessen och proklamera först när ni har ett ledarteam, har sett folk bli frälsta och döpta och kan hålla regelbundna söndagsgudstjänster. De flesta som startat nya församlingar säger att det största misstaget var att starta gudstjänst för tidigt. Man uppmuntrar till att vänta med offentliga gudstjänster tills man har tillräckligt många som kan bära dem och tillräckligt med folk som kommer till dem. Då kan gudstjänsten bli ett attraktivt redskap för att bygga församlingen och  nå ännu fler.
   Man har inte kapacitet för allt i början, men man får börja med det man har och göra det riktigt bra, det skapar stolthet och frimodighet. Vi kan inte bli allt för alla men kan bli något för någon. Därför är det bra att ta reda på vem man enklast når och börja där.
Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder och ett stort missionsfält i dag. Om det startades 500 nya församlingar med 200 medlemmar bara i Malmö skulle fortfarande två tredjedelar av Malmös befolkning vara onådda. De mest frikyrkliga orterna i Sverige har cirka 20 procent kristna invånare. Där är det fortfarande 80 procent som ännu  inte kommit till tro och blivit del av en lokal församling.
   I de större städerna är bara några få procent kristna. Så länge det finns människor som ännu inte tror bör vi fortsätta att predika de goda nyheterna om Jesus och starta nya församlingar som når nya människor.

FRÅGAN ÄR INTE LÄNGRE OM det är rätt eller fel med nya församlingar utan i stället hur vi uppmuntrar, erkänner, identifierar, bekräftar och frigör församlingsplanterare i våra församlingar som bär på en kallelse från Gud och hur vi på bästa sätt hanterar situationen när en ny församling kommer till vår stad.
Vi vill skapa förutsättningar och göra det lättare att på nytt starta nya församlingar som når nya människor.  Församlingsplantering tillhör vår historia, vårt DNA och vår framtid. Det är naturligt med tillväxt och det är naturligt med nya församlingar. Vi är en missionsrörelse kallad till att fortsätta erövra, bryta ny mark och starta nya  församlingar som når nya människor.