”Å ena sidan har man för mycket inskränkt kvinnans tjänst inom församlingen, såsom låge hennes uppgift uteslutande inom familjen. Och såsom den ena ytterligheten framkallar den andra, så ha å andra sidan icke saknats försök att inom församlingen helt enkelt likställa systrarnas tjänst med bröderna. Båda delarna äro onaturliga och skriftvidriga. Må  därför den Helige Ande giva oss de fina riktlinjer, som bestämts för det kvinnliga släktets egendomlighet, och på samma gång låta deras mångsidiga begåvning för tjänsten i evangelium, ’arbetet i Herren’, fullt och helt komma
Kristi kropp till godo… Huru denna systratjänst varje gång har att gestalta sig under iakttagande av de genom den Helige Ande en gång för alla givna riktlinjer, det skall Herren vid varje tid visa sin församling genom smörjelsen och de givna förhållandena.”
   Så står det i Pingstväckelsens riktlinjer som gavs ut 1917 på Förlaget Filadelfia. Riktlinjerna hade sammanställts av en stor skara andedöpta predikanter i Berlin, varav en var Lewi Pethrus. Under brinnande krig i Europa var de samlade för att ge riktlinjer till den unga pingstväckelsen.
DE CITERADE RADERNA visar på grundsynen som kom att prägla svensk pingströrelse. Kvinnorna fick ett utrymme i församlingen, men det blev begränsat. Det finns ett antal bibelord angivna i kapitlet om kvinnans tjänst i boken och de allra flesta av dem visar på kvinnor i tjänst för Guds rike. En minoritet av de angivna bibelorden visar på begränsningar i tjänsten.
Det fanns en respekt för att den helige Ande genom historien hade utrustat kvinnor för tjänst i församling och ett behov av att visa att Bibeln var full av sådana exempel. Samtidigt ställs de sammanhangen emot bibelord som visar på begränsningar i tjänsten.
   I praktiken kom dock under lång tid begränsningarna bli fler än viljan att ge de kvinnor som blivit utrustade av den helige Ande, utrymme efter sin utrustning och kallelse. Det spännande med dessa predikanters
uttalande är att de inte ville låsa fast vilka roller som kvinnorna skulle ha i församlingen, utan de skrev att det ska ”Herren vid varje tid visa sin församling genom smörjelsen och de givna förhållandena”.
   De förstod att Gud kan använda vem han vill. Ett sådant exempel är att vid pingstväckelsens start i Los Angeles 1906, var kvinnornas roll som ledare lika framträdandet som männens.
SVENSK PINGSTRÖRELSE har ett arv att förvalta här. Respekten för att Andens vind blåser vart den vill, annars riskerar vi att begränsa vad Anden vill använda människor. Spänningen mellan frihet och ordning är
tydlig i 1 Kor 11:11–12 ”Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan. Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud.”
   Sammanhanget handlar om att kvinnan inte ska be och profetera barhuvad. Paulus vill skapa en ordning i Korinth och skriver bland annat att mannen är kvinnans huvud, som ett argument för denna ordning. Men när han ska avsluta sin föreskrift så kommer de citerade verserna. Ord som tydligt visar att inför Gud är man och kvinna lika, allt kommer från Gud. ”I Herren” är ett nyckelbegrepp, som även återkommer i Galaterbrevet 3:28: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”
   ”I Herren”, ”i Kristus” försvinner de gränser och begränsningar som mänskliga traditioner skapar.
Paulus hade ett behov av att begränsa den andliga friheten som evangeliet gav för att inte alltför mycket bryta emot den allmänna ordningen som fanns både i den judiska kulturen och den romerska kulturen och för att friheten tenderade att skapa oordning i församlingen. Ett behov som inte finns i dag.
NÄR KVINNOR UNDER 1980-TALET och framåt fick ett allt större utrymme för sin tjänst i pingstförsamlingar i Sverige så är det i grunden den helige Andes verk. En församlings uppgift är att visa att i Kristus Jesus är vi alla ett och att vi är lika. Det är inte bibliskt att begränsa kvinnor som är kallade och utrustade av den helige Ande.
   Inom pingströrelsen finns ett begrepp som fortfarande används ibland om pastorer och föreståndare och det är att tjäna en församling. Samma uttryck finner vi i Romarbrevet 16:1: ”Jag vill lägga ett gott ord för vår syster Foibe, som tjänar församligen i Kenchreai. Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga.”
DET FINASTE VI KAN GÖRA i en församling är att tjäna den. Foibe gjorde det och hon skulle tas emot av romarna på samma sätt som en manlig resande profet eller lärare. En diskussion huruvida föreståndarskapet endast är för män är fruktlös. Det avgörande är om någon har utrustning, kallelse och mognad för att tjäna en församling. Som Paulus förväntade att romarna skulle ta emot Foibe ska vi ta emot kvinnliga förkunnare i dag.
   Vi är en rörelse som har en stor tro på att den helige Ande rör sig på samma sätt som han alltid gjort. Vi har ett gott  stöd i bibelordet för att bejaka det som Anden gör i människor där det viktiga är karaktär, livsstil, kallelse, andlig utrustning och inte vilket kön man har.
I DEN INTERNATIONELLA pingströrelsen är det en än större manlig dominans bland pastorer än i Sverige. Om Anden får fritt utrymme så kommer kvinnor också få större utrymme. Om det inte sker i vår generation så kommer det att ske i nästa. Jesu profetia från Matteus 24:14 säger att budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli ett vittnesbörd för alla folk. För att detta ska bli en verklighet behövs både män och kvinnor som förkunnar och bygger församlingar. Genom att begränsa kvinnors tjänst förhindras evangeliet att nå ut i hela världen, något den helige Ande  inte kommer att tillåta i längden.
SVEN-GUNNAR HULTMAN
ANNA-SARA BERGWALL