Anmäl dig till rådslaget senast 30 april

Att leda församlingen till utveckling

Om hur du leder din församling till utveckling. Varför och hur ska församlingen utvecklas? Hur arbetar vi med förändring så att det blir positivt?

image description

Under våra tre ledardagar inom Pingst höll jag ett seminarie med rubriken ”Att leda församlingen till utveckling”, här kommer ett litet utdrag från seminariet. Detta är inte material från förmiddagens bibelstudie utan från det valbara seminariet.

Jag har försökt dela mina erfarenheter från en liten, medelstor och något större församling, erfarenheter från församlingarna i Oskarström, Tranås och Västerås. Deltagarna fick svara på fyra frågor om sin församlings utveckling, nya människor i gemenskapen, ledarskapssituationen och gudstjänstmiljön. Utifrån detta samtal gav jag lite undervisning om att söka församlingens varför mer än dess vad. Detta att ständigt återupptäcka vad en församling är påverkar så mycket vad vi gör. Församlingen är alltid vad den är precis som hjulets form är rund, samtidigt behövs progression och utveckling. Jag tror att vi är många som är tacksamma för att slippa köra bil på stenhjul.

Jag tror att utveckling kostar något och den kostnaden bärs primärt av församlingsledningen. Det jag har sett att det kostar är:

  • Uthållighet. Uthållighet är kanske den enskilt viktigaste faktorn för att kunna genomföra en god och hållbar förändring. Alltför mycket av vårt tänkande har blivit projektorienterat och vi avgränsar vårt ansvarstagande alldeles för snävt. Ge inte upp om du vill se en utveckling i din församling, utveckling kostar tid.
  • Kritiktålighet. Jag tänker att vi som bär ledaransvar måste räkna in en stor andel av synpunkter, feedback och kritik. Vi måste ha en medvetenhet om att när vi sätter oss och saker i rörelse uppstår friktion. En församlings ledning kan inte vara omedveten och känslig för detta, utan måste utstå, tåla och lyssna på synpunkter som kommer in. De kan ha något bra att säga även om det också finns en del kritik man kan lägga åt sidan då den varken är konstruktiv eller välmenad.
  • Uppföljning. Någonstans läste jag att 80% av fattade beslut följs aldrig upp. Om vi inte följer upp det vi sagt att vi ska göra växer frustration och floskelgenererandet når nya höjder. I kyrkan säger vi ofta ord som att ”vi ska ta hand om varandra” och ”vi ska vinna världen”. Det behöver finns ett ledarskap som törs följa upp att fattade beslut genomförs. På sikt byggs då en kultur där goda ansatser omvandlas till konkreta insatser. You can only expect what you inspect…
  • Ansvar. När man vill se en utveckling i sin församling inom något eller flera områden betalar man med sitt förtroendekapital. Förtroendekapital växer inte genom perfektion, det växer genom ansvarstagande. Om du står för det du gör och tar ansvar för egna förslag kommer du att kunna vara med och se en utveckling förverkligas.
  • Enhet. Jag tror mycket på konsensus och enhet i ett ledarskap. Det behöver inte betyda utebliven diskussion och debatt i en ledning men det måste finnas en sund lojalitet och beslutsmoral när vägval är gjorda.

Jag tror att Guds församling ska ledas med försiktig men ändå fast hand. I seminariet använde vi oss av Jesusorden där han talar om omvändelse och tro. När en församling omvänder sig försöker den lyssna till vad Gud försöker säga till oss just nu. Vad kan vi observera och vad betyder det? Sedan behöver det ur detta växa en tro och överlåtelse till att planera och agera. Det finns mycket att vårda och förvalta, församlingen är Guds och inte vår. Men det ligger i det andliga ledarskapets uppgift att utveckla det Gud har gett oss att förvalta. Be till Gud om en vision som är en storlek större än det nuläge ni nu har och bygg en kultur av pågående utveckling. Predika Kristus och gör förändringar. Predika inte förändringar och låtsas vara Kristus. Var rädd om ditt inre liv som ledare, vaka över ditt hjärtas rena motiv.

Gud välsigne er församling till fortsatt utveckling.

/Daniel