Få ämnen är så känsliga att tala om som pengar. Blandar man dessutom in kyrkor och kristen verksamhet så beträder man ett högriskområde. Den som är van kyrkobesökare kan säkert dra sig till minnes några tillfällen när det gått för långt och vädjan om offer har passerat sunda gränser. När den ovane kyrkobesökaren ställer frågor kommer ofta frågan: ”Måste man ge tio procent av inkomsten för att få vara med?”.
   En frågeställning från rakt motsatt håll är när ungdomsverksamheten ska redovisas som bidragsunderlag. Då önskas det ofta från myndigheters sida att medlemmarna i föreningen betalar medlemsavgift för att få räknas. Att vara med utan att betala anses suspekt.
   Kort och gott så är det ett virrvarr av olika synpunkter och aspekter att ta hänsyn till när man talar om församlingens ekonomi. Svaret på frågorna är att ingen måste något och att det inte finns några medlemsavgifter i församlingen.
   Däremot är faktiskt ekonomin ett av de ämnen som Jesus återvänder till ofta. Det enda sättet att hitta en riktig väg med den egna ekonomin är att försöka förstå vad det är Bibeln säger.

ETT BIBELORD SOM oftast citeras fel och slarvigt är att när man säger att ”pengar är roten till allt ont”. Men riktigt så står det faktiskt inte. Det som texten säger är att ”kärleken till pengar är roten till allt ont”, 1 Tim 6:10. Pengarna i sig är alltså inte det onda. Bibeln sätter i stället fingret på kärleken till pengar. Det är den som leder till en negativ spiral på det materiella området.
   Kärleken till egendom och pengar är för många människor en djup knut som måste lösas. Alla behöver vi stanna upp och fundera. Hur ser våra prioriteringar egentligen ut? Om det viktigaste för oss är att skaffa prylar och att vara rik är det dags att tänka om. Förr eller senare leder en självisk prioritering till att allt i livet tappar sin betydelse. Girigheten tömmer oss på det som har ett verkligt värde.

FRÅN FÖDSELN VID DEN första skattskrivningen och genom hela livet tvingades Jesus att förhålla sig de ekonomiska realiteterna. Frågorna han fick handlade ofta om ekonomi. När frågan om skatten till kejsaren, den romerska ockupationsmakten, var på tal väntade man att Jesus skulle vackla och ge kritikerna en chans. Jesus balanserar svaret på ett mästerligt sätt och ger oss en lektion i ekonomi och skattelagstiftning. ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud”, Luk 20:25.
   Första ledet i svaret talar om förhållandet till ekonomilagstiftningen och det andra ledet pekar på en dimension som de rosafärgade ekonomibilagorna oftast helt missar. Ekonomins främsta tillväxtpotential är generositet och att ge Gud det som tillhör honom.
Ett annat bibelord som talar om riskspridning genom att fördela på flera händer återger också en annan avgörande princip. ”Sänd ditt bröd över vattnet, en dag får du det åter. Fördela vad du har på flera händer – du vet aldrig vilka olyckor som kan drabba landet”, Pred 11:1–2.

OM MAN SÄNDER SITT bröd över vattnet kommer det alltid tillbaka. Det går egentligen inte att ge bort eller iväg. Om man visar medkänsla och generositet så återvänder vågorna tillbaka med samma frikostiga innehåll över det egna livet. Den gnetige tänker kyligt när han lägger tjugan i offerboxen, "där försvann den". Men den generöse och glade givaren upptäcker att man inte ger bort utan man investerar i framtida välsignelser.
   Visst krävs det tro och mod när man tar det första steget för att praktisera ett generöst givande. Men snart upptäcker man att välsignelsens vågor sköljer över den personliga ekonomins strand med mer än man någonsin kunnat ana. Det är omöjligt att kasta bort något över vattnet, vågorna för förr eller senare tillbaka det till stranden. Denna  återvändandets princip gäller ekonomin och allt annat i livet. Om du sänder positiva signaler till din omgivning återvänder det goda.
   Grundläggande visar texterna att gåvorna man ger till församlingen är för Guds skull. Offret är aldrig en bekräftelse på  att man tycker om pastorn eller gillar läget i kyrkan. Gåvan jag bär fram är min tacksamhet till Gud.
   Den bärande tanken i att ”offra” är att man avsäger sig kontrollen över det man ger. Pengarna ges till Gud. Att med  gåvan försöka kontrollera eller styra det som sker i församlingen är bibelfrämmande. Gåvan är en sak mellan mig och Gud.
   Gåvan har inte alls med situationen i församlingen att göra och är inte motiverad av att behoven i församlingen ska täckas. Offret är ett av uttrycken för min tacksamhet och tjänst inför Gud.

FÖRSAMLINGSLEDNINGEN bär ansvaret för att gåvan vi ger förvaltas på ett riktigt sätt. Den redovisning som ska göras är inte bara inför årsmöte och revisorer. Den stora tyngden i ansvaret att förvalta Guds pengar är inför Honom själv. Därför blir det en självklarhet att församlingsekonomin följer helt andra principer än börsen och näringslivet. I församlingen ska förvaltningen vara korrekt inför myndigheterna, ekonomiskt genomtänkt och riktig utifrån gudsrikets principer.
   Bibeltexterna innehåller också allvarligaexempel på hur oärligheten och grumlade motiv kan ta sig in i vårt förhållande till givandet. Apostlagärningarna 5 berättar om hur ett par makar ljuger om gåvan de har gett till församlingen vilket leder till katastrofala konsekvenser för dem båda. Varje andlig ledare måste ständigt vaka över sitt eget liv. Girighet och maktlystnad eller helt enkelt viljan att berika sig själv följs av ödeläggande konsekvenser i det egna livet och i församlingen.
Den goda atmosfären i församlingen skapas av att BE och att GE.
   Jesus säger att vi utan minsta tvekan kan lita på att Gud är generös och vill ge oss det bästa. Därför uppmanar han oss ” Be, så skall ni få”, Matt 7:7.
En likadan mening, på en bokstav när, visar konsekvensen av en positiv Gudsbild. ”Ge, så skall ni få”. Detta säger  Jesus i sammanhanget där han undervisar om generositetens hemlighet. ”Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er”, Luk 6:38.

ATT GE ÄR ALLTSÅ EN återspegling av Guds generositet. Här kommer tanken in om att ge tio procent av inkomsten tillbaka till Gud. Tio procent till församlingen av det man tjänar har genom generationer varit nyckeln till att få den egna ekonomin sund. Texterna rekommenderar tiondet som en välsignad princip. 
   Genom att det personliga givandet följer en fast ordning så visar vi att generositeten och tacksamheten till Gud inte följer konjunkturen eller humöret.  Guds frikostighet är lika stor i alla lägen. Genom generositet i relationen till församlingen banar vi väg för Guds välsignelser in i vårt eget liv.

Några bibeltexter om välsignelsens grundregler på det ekonomiska området

LAGEN OM SÅDD OCH SKÖRD
2 Kor 9: 6 Kom ihåg: den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd. Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare. Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål.

GE MED HJÄRTAT EFTER FÖRMÅGA
Mark 12: 41 Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: ”Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.”

10 PROCENT AV INTÄKTERNA TILL FÖRSAMLINGEN EN GOD PRINCIP
Mal 3:10 För full tionde till förrådshuset, så att i mitt hus finns mat, och pröva så hurdan jag sedan blir, säger Herren Sebaot. Förvisso skall jag då öppna himmelens fönster över er och utgjuta över er riklig välsignelse.

GE TILL DEN SOM BEHÖVER
Ords 19:17 Den som förbarmar sig över den fattige, han lånar åt Herren och får lön av honom för vad gott han har gjort.